Aftonbladet – 16 februari 1838, sida 2

Angående den förut omtalade tillimnade ångfartskommunikationen mellan Hulli England och Götheborg, som skulle komma att i Mars månad taga sin början, yttrar Göthehorgs Handels och Sjöfartstidning sig med visshet veta, alt saken ännu icke ar rangerad mellan svenska och engelska 1ezeringarne, emedan kontraktet, som skulle underskrifvas af svenska regeringen, befunvits oantagligt och af sådan anledning blifvit återremilteradt till svenska missioven i London. Redaktionen förmodar dock, att saken skulle komma så i ordning, att vi, ännu nästa sommar, kunna profitera af en kommunikation, hvaraf vi under de sednare åren varit i kännbar saknad. Ofverhufvud synas våra transaktioner med evgelska regeringen, i afseende på kommunikationers befordren, gå ganska trögt och vara underkastade svårigheter, dem mängden icke kan fatta. Om man vill hafva ett evident bevis derpå, så är det i fråga om porto på tidningar. Engelska regeringen har nemligen redan för 2:ne år sedan haft den liberahteten att tillåta alla främmande tidningar portofritt passera de engelska postkontoren, och likaså alla engelska tidnivgar kostnadsfritt afgå till de länder, hvilkas regeringar vilja lemna en motsvarande förmån. Nu ar det tydligt, att då ett mångdubbelt antal engelska tidningar ankomma till Sverige, emot de svenska blad, som afgå till England, så skulle fördelen af eu sådan portefrihet utan all fråga stanna på svenska sidan. Hvad kan då val vara orsaken, att vår regering icke tillåtit sin diplomati, att möta denna benäsenhet genom en framställning om ett dylikt arrangemang från svenska sidan? Det lönar verkligen i hög grad mödan för staten, att hålla en så kostsam mission der i landet, då man finner, huruväl Sveriges intressen bevakas, äfven i så lätt besörjde angelägenheter. Det finnes, utom den svenska, icke mera än ett par, Ire andra regeringar, som icke antagit den engelskas anbud; vi tro till och med, att sjelfva Ryssland tillitit sig sådant utbyte.