Aftonbladet – 16 februari 1838, sida 1

NV framställde ett amendemrent, att det måtte lemras åt mästarnes och arbretarnes frivilliga ofverenskommelse att uppgöra sina tvister, utan tredj2 mans inblandning, men OConrvell förklarade, stt ett sådant beslut vore olagligt, och Jordmsjoren vägrade att trsmställa propositionen derom. Som det imedlertid visade sig ogörligt att genomdrifva det u-sprungliga förslaget — så proponerade OConunell ssmlingen att åtskiljas och lordmajoren lemnsade ordförandestolen under en storm at hvisslingar och oväsen. Derefter, säger Morning Chronicles korrespondevt, följde en sceu af förskräcklig förvirring, hvaruoder någare Oraviemän (det emot OConnell fievt iga Torypartiet i Irland) och en stor del af de närvarande handtverkarne trängde sig in på OConnell, som likväl genast omgafs af de fleste närvarande bättre personer, och af dem eskorterades ut ur salen under pöbelos svordomar och glåpord. Då OConnell kommit i sin vagn och for bort följdes han likväl af högljudda hurrarop af alla närvarande gentelmen af olika: partier. Italien. På konungens af Neapel namnsdag den 11 Jan. var den öfliga kuren vid hofvet, men vid hvilken enkedrottningen, emot all vava, icke var tillstädes. Man berättar om anledningen härtill följande: Redan under förra konungens lifstid hade drottningen med mycken ynnest omf:ttat en viss baron Schmuckher, som ej ägde för sig andra rekommendationer, än ett vackert yttre och ett angenämt sätt att vara, och efter sin gemåls död uppdrog hom honom led ningen af alla hennes enskilda angelägenheter, samt hedrade honom med sitt synnerliga förtroende och dagliga umgänge. Det var likväl icke blott hofynnest han förvärfvade, utan äfven redbarare fördelar, hvarigenom han sattes :i stånd att köpa en icke obetydlig egendom i Tyrolen. Då drottningen den 3 Jan. återvände från sitt enkesäte till Neapel, var baronen, som vanligt, i hennes svit. Oförmodadt erhöll hap, enligt somliga uppgifter, matten emellan den 6 och 7, enligt andra tidigt om morgonen den 7, evkedrottningens rum och inför hennes ögon, oefallnidg att genast stiga i vagnen och lemna andet. Man har föregifvit, att baronen skulle hafva ådragit sig detta missöde genom sitt oodrägliga öfvermod och sin arrogans mot åtskilige högt uppsatte personer, hvilka derföre yrcat på hans aflägsnande. Sådant står likväl i ullkomlig strid med hans inställsamma och ariga uppförande. Sannolikare är, att baronen velat vara underhandlare mellan konungen och less landsflyktige broder, hvilket konungen tasit illa, ty på en försoning mellan de båda brölerna är alldeles icke att räkna. Det vissa af aken är likväl, att han genast tvangs att resa, tan den ringaste tid till sina angelägenheters ordnande. Det har likväl sedermera börjat säsas, att han stannat i Rom och att all utsig! ill hans återkallande icke skall vara alldeles försvunnen. Det talas mycket om en italiensk confederation, efter tyska förbundets mönster, hvilken skulle hafva sitt hufvudsäte i Ferrara och Bologna. Detta är egentligen ett gammalt ykte, men som nu på en tid börjat starkt ipplifvas. i Om kontroller i handeln mellan Sverge