Aftonbladet – 15 februari 1838, sida 1

pa I dr RA alt SUSPTLIURLER RUUIT LU tionen i Nedra Canada. Han öfverensstamde med den ädle Lorden i ett af hans påståenden, och det var, att parlamentet 1791 haft för afsigt att gifva folket i Canada alla fordelarne af en representatif korps, i hvarje bänseende lika med Underhuset i moderlandet. Om dock den ädle Lorden med uppmärksamhet läste Hr Foxs och andre talares från den perioden anföranden, så skulle han finna, att lagstiftande rådet blott var ett försök för att utröna, huruvida en korps, analog med Öfverhuset, skulle kunna bildas, Försöket hade blifvit gjordt, och hade totalt misslyckats. Denna omständighet hade den ädle! Lorden likväl i tysthet gått förbi, och i stället förfogat sig till beskrifningen sf de våldsamma sammankomster och åtgärder, som ägt rum i Nedra Canada. Men felet låg icke hos House of Assembly. Det låg hos guvernören och del lagstiftande och exekutiva råden, hvilka aldrig befunnits harmoniera med House of Assembly. År 1828 hade den då varande statssekreteraren för keloniarna öppet förklarat, att de åtgärder, som då voro i fråga, hade till mål att bringa dessa olika korpser till harmoni med hvarandra. I fall detta verkligt varit meningen, så hade det endast kunnat ske derigenom, att de Fransyske Canadensernes parti, hvilket ut-. gjorde den stora majoriteten i House of Assembly, äfven erhöll ea majoritet i de lagstiftande och exekutiva råden. Vore det vål möjligt, att någon förståndig menniska kunde tro, att styrelsen i en så aflägsen koloni skulle kunna på ett tillfredsställande sätt föras af tvenne partier, så stridiga i sina åsigter och opinioner? Saken vore omöjlig; och derföre kunde man icke tvifla, att afsigten 1828 varit att, då folket i Nedra Canada vore vederbörligen representeradt i House of Assembly, skulle lsgstiftande och exekutiva råden sammansättas af så många personer, som hade egendom ech någonting att förlora i landet, att det blefve sannolikt att dessa råds opiniener komme att öfverensstämma med House of Assemblys. Den-: na afsigt blef dock icke satt i verket. Tvertom valdes sådana personer till medlemmar af! de båda rådovm, att em dylik sammanslämmelse icke alls kunde påräknas. Detta måste den ädle Lorden medgifva. Och om han ej kunde undgå att göra det, borde han då ej besinna sig, inman hbau trädde upp i Huset och föreslog den representerande korpsens i Canada upphäf-: vande? Talaren tredde, att den ädle Lorden gjort sig förfallen till tadel, då han tadlade House of Assemblys förhållande. Talaren önskade, att den ädle Lorden bade sagt Huset hvad makt House of Assembly, enligt hans åsigt, verkligen ägde, och sedermera visat i hvad afseende Huset ofverskridit denna makt, och hvad klagopunkter, som emot detsamma kunde upp-: ställas af så allvarsam beskaffenhet, att dess ) upphäfvande derigenom kunde rättfärdigas. Kunde någonting vara mera instämmande med lag: och rätt, än att House of Assembly punkt för punkt granskade civillistan? Allt ifrån år 1820, ! då Lord Dalhousie var guvernör, hade House! of Assemblys rått att utöfva en sådan granskning, varit erkänd. Om den ädle Lorden kallade detta en förbrytelse, så kunde han dock i talarens tanka aldrig bevisa, att det verkligen vore en sådan. Hvar och en, som det ringaste kande till Underhusets privilegier, måste erkänna, att en af dess dyrbaraste rättigheter vore den, att granska civil-listan. I stället att lägga House of Assembly i Nedra Canada en sådan granskning till last, lände tvertom utcfvandet af detta prerogatif Huset till beröm. Det var det lagstiftande rådet, som lagt hinder i vägen för en god styrelse i kolonien. Den äd!e Lorden hade hänvisat till de instruktioner, Sir George Murray utfärdat då han var statssekreterare för kolonierna, och sagt, att dessa instruktioner voro liberala. Talaren medgaf att de voro det. Men hade väl dessa instruktioner blifvit efterlefda? Talaren kunde på personers auktoritet, hvilka vistats på stället och voro fullkomligt kompetenta domare, försäkra, att dessa instrukvioner aldrig blifvit verkställda. Han klandrade ingalunda Sir George Murray, hvars afsigter han trodde, och alltid sagt sig tro, vara goda. Men talaren hade också sagt och sade ännu, att det vore omöjligt att rätt styra en från moderlandet aftägsen koloni, om de personer, som vore beklidda med makten i en så