Aftonbladet – 14 februari 1838, sida 2

ro— —— ——.—————— — LX NYA KROKODILTÅRAR eller ,Skillings-litteraturensn bannlysning. F Ibland de föremål, emot hvilka de goda tidningarne på de sednare månaderne serdel:s öfvat sina lungor, och hvilka lemna ett förträffligt tillfälle att på samma gång försöka afleda allmänhetens uppmärksamhet ifrån den politiska diskussionen öfver styrelse, förvaltning och statsinrättningar, och likväl derjemte få utgjuta sin galla på den nyare tidens riktning, att göra den stora mängden af folket mera delaktig än förr af odlingens behag och fördelar, är den så kallade skillings-litteraturen. Uti de nv för tiden i andelig måtto mycket närbefryndade tidningarne Freja, Spegeln och Minerva har man nemligen inom några veckor med föga olikhet varierat det tema, hurusom den mängd arbeten, hvilka utgifvas i öfversättning uti liseoch kabinetts-biblioteken , lördags-magasinet m. m., förqväfva all annan litteratur, och gör det omöjligt för inhemska förfsttare att utgifva sina produkter. Ingen har likväl dervid tagit en så högtidlig ton, som Minerva uti en artikel för sistl. gårdag, hvarur vi icke kunna neka oss det nöjet att citera några strofer: pLitteraturen var förr (dt är ej så längesedan) nicke endast ech allenast en födkrok, utan ett videlt själsnöje, ett rent offer åt det sannas och det skönas gudom. En bok var nästan alltid frukten af mogen eftertanka, grundlig undersökning, ärlig pröfning, samt eit oegennyttigt begär, att genom den upplysa eller förädla. ,Dess författare afsade sig för den många njutningar , underkastade sig många försakelser, nedlade i den sina ädlaste krafter: han var såsom pelikanen, om hvilken fabeln berättar, att han öppnade sitt bröst, för att föda med sitt hjertiblod, — — — Förläggarskap var icke då blott en handelsspekulation, och boktryckepri icke blott ett handtverk. Vid slutet af böcyker från det så kallade typografiska seklet läser man ofta: den eller den dagen af det eller det året blef med Guds hjelp denna bok pfärdigtryckt: den eller den granskade korreknturet n. — — — Nu och hos oss ser det nannorlunda ut -— — hvarje vecka utsändes pen syndaflod af läse-biblioteker, kabinetts-binblioteker, potpourri, lördags-magasiner och hvad nde alla heta. Allt eller till aldra största denlen öfversättningar, — — psvenska litteraturen har nu mera slagit sig på lumpsamlare-yrket; den upptager och förarbetar trasorna af andra nländers litteratuin. — — ,Under sådana förhållanden som dessa är en verklig bokhandel omöjlig. Författarne eller nåtminstone en stor del af dem kunna icke undnvara deras homorarium; de äga en obestridlig rätt dertill. Förläggarne (jag menar förläggarne af redbara arbeten) måste af en naturlig och billig omtanta för sin egen säkerhet sänka sig mtill de lägsta möjliga anbud — — nderas arbeten ligga oförsålda och vräka i boklådorna, ):medan de ej utkommit arktals, och ej rimligen kunna säljas för tolf skilling. Författarne gå miste om den belöning de hufvudsakligen eftersträfva, att läsas och spridas, och derigenom gagna, och förläggarne bli med möda betäckta för utgifnings-kostnaden. — — — Denna bildning, som ej står på egen botten, och inom sig äger ingen stadga, är ett oting, och läsbegäret uppkommer icke af elt inre be