Aftonbladet – 14 februari 1838, sida 1

hgeligen, att man för mwärvarande egde i si våld alla de e!ementer, hvilka borde ligga ti grund för bestämmandet af vilkoren i ea öfver enskommelse med Canadenserne; han t odd dicke destomindre, att nog af såd:na elemente -ljunnes, för att rättfärdiga den tankan, att en ifalla hänseenden så önskvärd öfverenskommels icse borde anses hvarken overkställbar eller svår ITslaren föreslog derföre, att guvernören i Ca nada och hans råd för biläggande af de fö hand varande tvistigheterna, skulle begagna si af de Ame ikanska autoriteternas råd och med I verkan, och för sådant ändamål sammankalla et slags kommi:E, bestående af 26 personer, a hvilka 10 skulle representera House of Assem b!ly i nedra Canada och 10 House of Assem föly i öfra Canada, samt resten väljas till lik antal inom de lagstitande råden i öfra och ne dra Canada. Det vore dock ej Talarens me ning att föreslå — och han ansåg sig ej helle med skäl kunna föreslå — att slutliga afgöranIdet af denna fråga skulle lemnas åt nämnd Ikommitå jemte guvernören. Riksparlamentet ä naturligtvis högsta lagstiftande autoriteten inon I Brituska väldet, och Taiaren trodde ej, att mar vid detta så vigtiga och högtidliga tillfälle bor de afvika från den grundsats, som hvarje sto statsman och jurist utan undantag yrkat, nemli !gen att åt parlamentet lemna högsta kontroller I öfver detta ärende. Han finge alltså föreslå, at de framställningar, som gjordes af denna komimit, sedan guvernören gillat och bifaltit dem, : måtte underställas Engelska parlamentet, för vidtagande af sådane forändringar i 1791 års konIstitution, som kunde ledas till allas bästa och framdeles blifva grundvalen för en harmonisk :och, Talaren ville tillägsåa, fri konstitution för folket i Canada, Talacen misströstade icke. Han ville, att en sådan grundval måtte läggas, men derjemte ansåg han det af högsta vigt, att den person, som skickades från moderlandet till Canada, vore en man, hvars uppförande och ;.karakter vore öfver allt tadel — en man icke blott bekant med administrationsaffarer, utan också med de högst vigtiga angelägenheter, som tid efter annan underställas parlamentets afgörande. Talaren trodde äfven, att han borde vara bekant med ställningen i Europas särskilda stater, och derjemte icke någon motståndare af de mest liberala åsigter, samt att han borde vara vän af folkets rättigheter och kunna sympathisera med folkets känslor. Sedan Talaren redan sagt så mycket, visste han ej hvarföre han skulle hålla sig ifrån att tillkännagifva för Huset, att H. Majt behagat anförtro denna angelägenheis ledning och denna höga makt åt en man, den Hennes Majts rådgifvare i hvarje hänseende anse skicklig för detta värf, nemhgen grefve Ducham; och som han åtagit sig denna kommission, så kommer han att i vederbörlig ordning derull utnämnas. (Höga bifallsrop från de ministeriella binkarne, tystnad från oppositionens.) Lord Russell framställd: derefter en hop. af de fördelar Canada åtnjuter genom sin förening med England, såsom t. ex. att kostnaderne för landets försvar bestridas af England, att! beskattningen vore ganska ringa, icke öfversti-! gande 157,000 L. i nedra Canada, hvilka blott avvändes för tjenstemännens aflöning, förbattring i af vägar och inre kommunikationer, samt folkupplostian. Handeln i Canada vore så fri, att; lorden tviflade huruvida den kunde befinna sig i ett bättre skick, om kolonien vore en egen stat for sig. Hirelter föreslog lorden dn forut omnämnda adressen till Drottningen. Den skulle först uttrycka Husets tacksamhet för den kommunikatioa H. Mejt iåtit göra af handlingar röraude ställningen i Canada, och sedermera försakra H. Majt, att Huset med största nit skulle rigta sia omtaska på de åtgarder, som den närvarande ställniogen derstädes kunde göra nöd väpdiga. Huset skulle tillika uttrycka tör H. VM. silt djupa bekymmer deröfver, alt ett missnöjdt parti i Canada gripit till öppet våld och! rebellion, för att atskudda sig und-rdånighets forhållandet till kronan; betyga för H. Mejt den tillfredsställelse Hsset kände deröfver, attrebel ernes förehafva.den blivit motade icke blott af I. Majts loyale undersåtare i Canada, utan ock-! ;ä af H. Moajis trupper, samt försäkra H. Mij) tt på samma gång Huset vore benäget att af-! jelpa verkhga besvär, vore dess fasta föresats, tt understödja IH. Majts bemödanden för revol ene Aväfvsendeae oarh lag asa åar ectällanda