Aftonbladet – 14 februari 1838, sida 1

POE RIN AR EP PAREN AS FORIR DAP ISRAEL CI HA SAINT ISTER TAS INNER LA ALT T SISTA 2 PAS DEBATTER I ENGELSKA PARLAMENTE RÖRANDE CANADA. I (Fortsättn. fr. N:o 3.) I Slut af Lord John Russells tal. j Begäran om en förändring i det exekutiva rå Idaets sammansättning kunde icke beviljas uta fara for styrelsens bestånd. Om guvernaören lgenom sitt råds ansvarighet, gjordes ansvari; anför kolonial lagstiftningen, så finnes inger trygghet för verkställandet af de befalningar som kosmo från regeringen i moderlandet Brittiska truppar skullz kunna skickas bort frå I kolonien, och en fiendes fartyg insläppas 1 des: Ihamnar. Man hade i kolonien begärt, att Canada landkompaniet måtte upphäfvas ; men denna begäran kunideicke beviljas utan att begå er skriande orättvisa. Då sakerne stodo på detts sätt emellan kolonien och moderlandet, och der förra begärde förändringar, hvilka det sednare icke kunde medgifva, påstod Talaren, att det var genom Canadenserne sjelfve som deras konstitution blefve suspenderad. Fastän House of A4ssembly allud påstod sig med aktning förniema riksparlsmentets tanka, så mottogos dock detta sednares beslut under förra sessionen med föga respekt i Canada. Man borde komma ihåg, att regeriegen alltid, visat sig benagen att taga i betraktande hvarje förslag, som gick ut på att tillfredsställa Canadenserne. House of Assembly ville icke sjelf föreslå någonting; men då det blifnt qvitt det lagstifiande rådet, så skulle det utan tvifvel åter begära ett genom val tillsatt råd. Detta var uppenbarligen House of Åssemblys politik; och at: genomdrifva densamma blefve mera görligt, sedan många blifvit gjorda missnöjda genom det Jagstiftande rådets afskaffande. — Talaren ville nu öfvergå till den andra frågan, huruvida det vore Englands fördel att vidmakthålla förbindelsen med Canada. Han ville med ens dertill svara, att den tillgifvenhet en ansenlig del af befolkningen i nedra Canada ådagalagt för Brittiska kronan, och den ställning hvari de skulle komma 1 fall England öfvergsf dem, voro konsiderationer, hvilka ensamme utgjorde tillräckliga skäl för Talaren att besvara denna fråga med nej. I fall en sådan proposition framställdes, ville Talaren fråga Huset, huruvida det vore beredt att öfvergifva dessa män, att lemna dem till rof för ett fiendiligt sinnadt och uppretadt folk? För Talaren vore det klart, att, i fall de sålunda öfvergåfvos, vore det detsamma som att lemna dem till plundrings. Ofverensstämde det väl med Eogelsmåns Lögsinta karskter, att på sådant sätt öfvergifva sina medundersåtare i faror och svårigheter? För egen del kunde han icke inse någon olägenhet LOg stor att rättfardiga upprättandet af en republik på stränderna af St. Lorenzofloden — tillräcklig att rättfärdiga Canadas öfve-gifvande af Brit iska kronap. Antag att en republik upprätta des i Quebec, så väl som 1 Montreal. kunde: väl någon menniska tro, att de andra provinserna i nya Skottland och nya Brunswiz skulle kuona bibehållas utan strid? Kunde väl Canada öfvergifvas, utan att den frågan snart framställde sig, huruvida icke England måste diaga sig från Nordamerika helt och hållet? Talaren för sin del kunde icke gå in på ait upplösa förbindelsen med Canadsz. Hin trodde, att denna ko lonis samband med England å ena sidan bidrog ill koloniernas trygghet, och å den andra var fördelaktig för Brittiska riket, Englands hendelsmarin var på det närmaste förenad med dessa koloniers besittning, Englands handelsmaria itgjorde grundvalen för dess syka till sjös, och på dess styrka till sjös berodde rikets makt och vestånd. — Talaren ville icke nu ingå i någon undersökning om individers abstrakta rättishet, tt upprätta en republik i Canada: men kän