Aftonbladet – 13 februari 1838, sida 2

och hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhåälla om nådigt beviljande af det enda pvilkoret för handteringens rätta bedrifvande, nemligen full frihet för denna, såsom för hvarje annan laglig näring, samt beskattning efter tillverkning, ej efter verkstad; äfvensom, att en allmän frihet i kolhandeln, sånsom enda sättet att inom Sverge astadkomma en mera rationel behandling af våra skongar, äfven borde i underdånighet begärasn. Tiden och sättet för denna frihets beviljande hade Frih. ansett med fullt förtroende kuuana och böra hänskjatas till K. Maj:ts höga vishet. Vi neka ej, att detta steg ifrån en samling af bruksägare, att rent och klart uttala den enda sunia princip i närings lagstiftningen, är så vackert, att man koappast skulle hafva väntat det, enär med full frihet naturligtvis icke blott kan förstås en sådan frihet för de privileg.erade, utan för hvar och en svensk meabo gare, så att inga smides-anläggnivgar vidare skulle beböfva bero på föregående undersökrtingar och styrelsens förmynderskap eller godtfionande , utan jernttllverkningen betraktas lika med hvar och en annan fabrikation, som det är em och hvar obetaget att inrätta. Om de öfrige bruksegarne hvar på sitt håll skulle ingå med dylika petitover, så funnes naturligtvis icke vilare den ringaste anledning för regeringen att afslå det, enär initiativet vore taget just af dem, som hade de stö sta intere:sena att bevaka, och ingen tvifvel vore, det icke det allmänna skulle vinna på en sådan åtgärd, som emanciperade Sverge från en af sina värsta skråferfattoingar. Det hedrar emellertid friherre Hamilton, som först på allvarväckt denna fråga, framförallt om deu lyckas vinna framgång, utan att det stora fredsmedlet tid, hvarom Hr Svederus talat i sin brochyr, behöfde komma emellen på så lång tud, att den närvarande generationen måhända icke skulle få något godt af alltsammans!