Aftonbladet – 13 februari 1838, sida 2

LITTERATU a. -— Också några ord om Styrelseoch Oppositions-Pressen i Sverige är utanskriften på en, af ,viljornan eller någon deras fraktion, nyligen utgifven brochyr eller vördsam inlaga till bevakande af styrelsepressens förmenta fordringsaospråk vid den utredaiog af oppositionspressens bo, som, på grund af Minervas och Frejas underdåniga yrkande och Dagligt Allehandas deraf förauledda boskillgadsansökning, snart skulle vara att förvänta. Läsaren erinrar sig utan tvifvel, huruledes det såta bolaget Minerva och Freja, efter en bedröflig utgåpg af deras förliden sommar påbörjade injuriösa libellerande mot detta blad och den liberal: pressen i allmänhet, påyrkade en riksrätt, en nästa riksdag, vill Gud, företagsnde rä:st med den press, för hvilken de åt:r måst böja sig. För att imedlertid och intilldess denna räfst kommer att försiggå, med någon nyttig sysselsättning fördrifva tiden, hopskref Freja och rekommenderade Mine:va en kia om en ministeriel eller så kallad styrelsepress, hvilken press,, såsom man af en och anvan foörstulen vink kunde sluta, borde blifva en passande reträtt för de slagna och succomberande libellisterne, och ett medel för gubbarne eller viljorne, ellec båda tillhopa, att sätta nämnde sina t;ogna anhängare på hel sold. Väunen Dagligt Allehanda visade Freja den ofta återkommande uppmärksamheten, att upptaga dennas initiativer, och utvecklade alltså frågan om en ministeriel eller så kallad styrelsepiress i fem artiklar, hvilka väl lemnade allmänheten den försäkran, att den liberala eller oppositiouspressen här i Sverige, Dagligt Allehanda naturligtvis undantaget, är behäftad med fasligt stora tel och lyten, men likväl oförmodast förde till det resultat, att en ministeriel press her var omöjlig, och de fem artik!arne således öfverflödiga. De voro derföre icke onyttiga, emedan man g-nom dem beredt sig til!falle ej allenastiatt säga skara sanningar till den utom Allehanda existerande Iberala pressen, utan äfven att klart och grundligt utreda egenskaperna och det utmärkt fördelaktiga inflytandet af just denna ministeriella press, som med så många företräden framför den libera!a, liksom Kellgrens Lydia, icke ägde mer än det euda redan angifna lytet, att icke kunna ,vara tillv. Vid allt detta kunde Attonbladet paturligtvis ej mer åtgöra, än att, jemte en mention honorable åt Allehandas ariklar, tillåta sig den avmärkningen, att existensen af en ministertel press här i lindet hade jtt svåraste hinder i den ledsamma emständigeten, att vi icke ägde någon minister, och att len ministeriella pressens ställnivg sådan den ju är, i opimonen, icke kom af brist på möjighet att finna skriftställare, som försvarade tyrelsev; utan af sjelfva de doktrivers och handivgars beskaffenhet, sem den hade att repreentera. I det ministeriella. eller styrelselägret syntes medlertid de fyra atiklarne icke ovälkomna, a, de voro långt mera välkomna än Dagligt UJiehanda troligen sjelf hade åsyftat. Man sluade med fog, att de lyten, for hvilka liberala ressen i dessa artiklar debiterades, kunde anes såsom dess erkämda och utmätningsgilda kuld, hvaremot det, som blifvit fördt styrelseidan till last gerna kuade förklaras för en tvilig ochaf Inga rättegång beroende fordran, om,