Aftonbladet – 12 februari 1838, sida 1

gens slip och mödor. Det är klart, atti samma mån en styrelse på något sätt tU lhör den sedrare af de nu framställde kategorierne, 1 samma mån den anser sig sjef såsom ena makt, oberoeude af folket, d. v. s. icke skydig att ens ratta sig efter om folkets ombud en gåvg bifalht eller afslagit de medel styrelsen begärt till siva företag, eller att göra mera aflseeude än den i alla fall hade fuvnit för godt, på d-ssa ombuds öpsknoingar i vigtigare samhällsfrågor, om 5n flere gånger efier hvarandra framställda isamma mån måste också en sådan styrelse, för konseqvensens skull, söka att i möjligaste måtto motarbeta och qväfva yttrande ätten, om det icke kan lyckas att tumma eller b:herrska den. Det är likväl ett faktum, att tryckfrihet enligt lag hos oss existerar, och hufvudrågan lärer således innan kort blifva, huruvida va ionen finner den anomali, som indragningsmakten innehåller mot denna lag, böra fortfa-a, för att icke störa den ofvannämnda konseqveusen i systemets riktning. En omständighet, som härvid ieke torde vara utan betydelse, är att menlösheten börjar mer och mer försvinsa, och att just den punkten, hvilken man förut ogerna vil le se eller blott någon gång obestämdt tyckte sig likasom skönja genom ett dunkelt glas, nu mera af något hvar bö jar tydligt skådas ,såsom ansigte emot ansigten. ——L Regeringen har d. 2 i denna månad tills vidare till 10 procent nedsatt utförseltu!len på ekevirke, hvilken i tulltaxan stadgas till 15. —-— Således åter e:t tilis vidaren. Detta ord s8ynes verkligen allt mer och mer blifva typen för nya fororduanden inom vår admiristratioo och lagstiftnivg. Skada blott, att det öger rum just i aseende på sådane förhållanden, der man skulle tro, att bestämda och permanenta stalganden borde taga företrädet för provisoriska, under det man dersmot lemnar i orubblig stabilitet en mängd saker, om hvilka man kan taga för afcjordt, att upplysta patrioter och mängden af folket lifligt skulle önska, att de blott funnos nälls vidaren, såsom t. ex. vårt gamla åbäkliga representationssätt, om hvars olämpligbat för vår tid, Svenmska folkets låvgsamt mogpande öfvertygelse, retan syues hafva :emmeligen stadgat sig, men hvars ar:go nobilis man på samhällets höjder synes batrskta med samma förtjusning, som antiqvarien skadar möglet på forntigens harnesk.