Aftonbladet – 12 februari 1838, sida 1

OCKHOLM dd. 12 Februari. Tidningen Det Elfte Aftonbadet, som ut:gifvits sedan sistl, November månad, har nu äfjven genom indragningsmakten blifvit skickad efter jsina föregångare, till de dödas rike. Hr Advokatfiska!en Fredholm anlände i Lördags straxt på efte: middagen med Ö:verståthållare-embetets jaf Hoftanslern utverkade befallning att inställa allt vidsre utgitvande deraf. Det Fjortonde Aftonbladet utkommer alltså tills vidare så;som ersättning åt resp. prenumeranter. Vid de föregående indragningarna har det med bästa vilja varit oss omöjligt att kunna utgrunida hvad som egentligen varit orsaken till denna I godtyckliga makts tillämgning, som styrelsen fick i sin hand genom 1812 års mevlöshet. Denna gårgen är det åtminstone en möjlighet a:t gissa sig till anledningen derull, fsstän p-otokollet i Statsrådet, hvarest indrzgniogen, som kallas Hof. snslerns åtgärd, kommer att erhålla sin proforma bekräftelse, alltid förblifver en sluten bok för oss och allmänheten, Vi bafve nemligen i jnågre artiklar under rubrik: AÅterblick på det förflutna året, uti det Elfte Aftonbladet framlagt en tablå öfver åtskilliga styrelsens åtgärder lunder det sistförflutna året, såsom ett mo:stycke till de glänsande revyrr öfver vår zdministrations verksamhet, nvilka Sta:stidmngen emellanåt pläger framställa. Vi kunne visserligen icke föreställa oss, att det uti dessa artiklar är möjligt upptäcka n gon smädlighetw, dels emedan vi hade en o.spard möda att genomgå manuskriptet och jutstryka just alla sådana mera saljanta punk: ter eller energiska uttryck, som kunde förmodas väcka förargelse eller reta, dels också emedan vederbörande icke gerna plåga låta något tillfälle gå förbi att anställa åtal emot allt sådant, som verkligen kan anses innebära en Ismådelse, och hvilket Tiyckfiih tslagen icke .lemzar utan bestraffning. Men att fivna på ett ställsammanförd eu serie af alla de åtgärde , vid hvilka opisionen under det förflutna året företradesvis fäs:at sin uppmärksamhet med oro eller fcrunodran, lä.er varit mer än man kunde fordraga, eller tilltrodde sig kunna försvara på diskussio ens väg, emedan mängden derigenom fick tilif.lie att mera påtagligt ofvertyga sig om den rådande riktningen och andan, vare sig i befordringsväsendet, i hash llaingeo med statsmedlen eller i lagskipniugen. Häruti finne vi ock, uppriktigt tsladt, så, som sakerne nu stå, ingenting besynnerligt. Den närvarande kampen i de flesta länder, melan styrelserne och tolken, angår den f.ågan, hu-uvida de sedvare genom sina organer i representant-försam iIngarne eller mede!st det allmänna tänkesäöttet, utt:yckt genom pressen, egsa någon verklig rät: il inflytaude på re eringarnes handbogssätt; eller husuvida detta tinkesätts råd rågande och nedlåtendet att höra folkers stämms endast bör begagnas såsom en nådfalishjelp, när styrelserna behofva penn ngar tör sin växande statslyx och sin byråkrati, eller när de inveckla sig i sådana svårigheter, att de icke ku na reda dem, uran att beqväma sg till rådfiågande af detta gro bon sens,, som aldrig dör hos massan af natisnerna och att anlita detta vackra devou:ment som om än med hundrade gångsrs erfarenhet, att de kontrol!er och förbehåll det få siat vid sin frikostighet, bhfvit eluderade eller åsidosatta, likväl den hundradeförsta ännu med samma beredvillighet frambär till statens kassakista den dryga andelen i sin behållning af daI