Aftonbladet – 10 februari 1838, sida 2

Tidningarne hafva nyligen omtalat, att Hof marskalken hos H. K. H. Kronprinsen, Kapte nen vid Svea Lifgarde, Baron Fleming bhfvi befordrad till Major i Regementet med tjenste bref. Denna befordran, hvilken äfven lärer haf H. K. H. Generalbefälhafvarens i 4:de militär. distriktet underdåniga förslag för sig, skull icke innefattat någouting anmärkningsvärdt elle oförvändtadt, om icke, emot all föregående van; vid sådana tillfällen, en äldre officer i samm: regemente, nemligen äldste kaptexen, Hr Maijoren G. M. Ankarsvärd, derisenom blifvit förbi gången. Vi hafve hört många resonnemanger dessa dagar om den sannolika anledningen til denna prejudice. Så har man än velst berätta att den förbigångne icke skulle önskat majors: beställningen; än att Baron Flemings bsfordrai stode i samband med en tillämnad förändring inom H. K. H. Kronprimsens hof, m. m. Mer så mycket som kan slutas af de närmare underrättelser vi sökt vinna, lärer något helt annat skäl än de båda nyssnämnda föregifvander ligga till grund för en händelse, hvarpå mar mom gardet icke lärer haft något föregåendt exempel, äfven under den tid, då en f. d Regent wille visa det sin onåd, och åtmin stone icke något jemförligt, om man tager i betraktande År Major Ankarsvärds kända anseende bland sina kamrater och erkända skicklighet såsom militär. Saken har derföre ho: många våckt den största sensation. Den första af de ofvannämnda suppositionerna lärer nemligen ej vara grundad, och den andra kunde aldrig hafva något sammanhang med den militära beforåran. Det torde således ej kunna betviflas, att anledningen mera måste sökas i förhålanden, hvilka, då de jemföras med mycket annat, som föregått inom befordringsväsendet, och med vissa kommenderingar under sedpare tider, ögenskenligen tyckas ådagalägga enahanda rigtning i afseende på bildande af andan inom armåeen , som det från t. f. Justitie