Aftonbladet – 6 februari 1838, sida 2

ret, versal Utla Sluta IANLYG Sledo pa stapel. sag inhemtade derefter, att Gefle, i förhållande till sin folkmängd, äger minst 4 gånger större rikedom, än någoa annan stad i Sveiige, tillkommen uteslutande af dess sjöfsirt. Vid Suadsvall lågo flera stora fartyg under lastning, alla Norrmän. Ofantliga lager af bjelkar och bräder funnos, och man klagade öfver den tilltagande bristen på fartyg för utskeppning af laudets produkter. Läagre åt Nordan samma hopad: brällager och enahanda klagan öfver brist på fartyg. Den i Stockholm, Götheborg och Norrköping, unanimt yttrade klagan öfver bristandsysselsättning för fartygs, och norra städernes lika allmänva klagan öfver brist på fartyg, i förening med Gefles vittnesbörd om sjöfartens verksamma inflytand: på ett samhälles välstånd, innefattade så stora motsägelser, att mina begrepp i ämnet helt och hållet förvir ades. Jag besökte tidigt följande våren Norge. Hvar och en af de små hsmnarn2 der föret-dde det intressanta skådespelet af en mängd stora skepp uader uiredving, med en verksamhet som kontrasterade mot hvad jag sett i Sverg. Jag adresserade mig till en äldre skeppskapten, som tycktes genom eget exempel vilja än:.u mera egga matrosernes arbetsifver. På fråge, hva. alla dessa skevp skulle gå, svarade ban: till Götheborg, för att lasta bräder på England och Frankrike. Han berättade mig, att större del.n af skeppen blifvit köpta i Göthebarg och Stockholm, och nu användes i fraktfart på dessa städer. Under vidare samtal löste han för mig denna gåta sålunda: nSverge hade en betydlig sjöfart den tiden inSvenska flaggans företräde utestängde all täflan. InDetta monopolium har småningom upphört och Indet erfordras mera ansträngning och sparsaminhet, för att bibehålla sig i frakthandeln under fotillfäligt dåliga kovjunkturer. Svenska rederiI nerne, i stället att undersöka och bota hristerna, Iförlorade modet; när förtjensterne aftogo, och nsålde heldre bort sina skepp, än att göra sig mödan införa nödiga förbättringar i hushållningen om bord. Ne inbillade sig sjelfva och hvarandra, att sjöfarten ej lönade sig, emejan den ej lemnade nförtjenst under senfärdighet och misshushållning. ,Hvarken styrelsen eller rederierne hefva myca bekymrat sig om sjöfarten, och man har ,snart glömt, att den borde utgöra en af Sverizes naturligaste och mest lönande näringar, vsamt det säkraste medlet för landets förnsvar. Sverge har linieskepp och fregatter, men ninga matroser att sätta på dem, om det gäller. nSverge har produkt:r nog. men inga skepp natt utföra dim uti. Detta är vår lycka, den nenes död den andres bröd! Må Sverge fritt nräfva kläde och spinna silke, samt koka socjoker af ichemska rötter, vi missuana dem cj deona lycka, blott vi få hema våra förnödenheter der de erhållas bäst och biligast, samt valltid behålla i våra händer den Svenska frakthandeln. vOm Svenska örlogsflottan behöfver röra på sig, så kan den ju bemannas med båtsmän, nsom aldrig förr sett sjön, och bristen fy!las med klädesoch sidenväfvare. J fall Svenskarne skulle rätt vårda sig nom sin siöfart, kunde vi ej täfla med dem, ty de hafva egaa produkter, att utför, hvarmed pkunde sysselsättas ett fyradubhelt antal fartyg. — I Sverge behandlas ej sjömannen rät. — Man ,försummar dess uppfostran, hvaraf han förfaller till hoerlighet, och man låter honom svälta på nålderdomen. . ,Mycket vore ännu att säga om den saken, men det tillhör ej oss att öppna ögonen på dem., — Gubben underrättade mig vidare, att Gefle gjort ett undantag i den allmänna likzöjdheten om sjöfolkets vård. Dessa reflekiioner syntes mig så sanna och träffande, att jag, som vän af Sverige, ej kunnat underlåta att allmängöra dem, under yttrande af den deraf inhemtade fullkomliga öfvertygelse, att förbättrandet af Sverges sjöfart är ett ämne, som förtjenar synnerlig uppmärksamhet af dess styrelse och representanter, saväl som af hvarje sann fosterlandsvän. Observer.