Aftonbladet – 3 februari 1838, sida 3

En stöt med foten öppnade dörren, och båda inträdde hastigt. De funno de båda skyldige sofvande, och den skyndsamhet, hvarmed de öfverraskades, tillät dem knappt öppna ögonen, förr än de objudne gästerne voro invid sängen. Mikael ville göra en rörelse. Var stilla, eljest är ni död! ropade grefven och höll mynningen af sin pistol mot hans bröst, under Idet Iwan med stark arm tvang honom att lig2 ga stilla. Och ni, min fru, förblif äfven oL rörlig. Detta var ett förfärligt ögonblick, och likväl förlängdes det i flera minuter. Mikael sökte undkomma den jernhaund, som fattat honom, för att sträcka handen efter sina. vapen, som lågo bredvid honom. J ären döda båda två! dundrade grefven, om j rören er!? och de kunde äfven tydligen höra knäpp-; ningen i pistollåsen, som grefven spände. Döda mig! repade Mikael, men skona henne, och förläng ieke mer denna ohyggliga. tortyr. Vill ni ha upprättelse? Ett mord! en duell ! sade grefven, å nej, inte ännu. Iwan, vaka öfver dem, och vid, minsta rörelse, gif eld på dem båda. Derefter ropad: han en af sina betjenter och: lät sätta ett bord fram till sängen, hvari de båda skyldige lågo. Hun skref i tystbet fl:ra bref med en pistol i den ena handen och pennan i; den andra; hans ögon lemnade icke papperet, annat än för att flytta sig på Mikael, hvars ra-: seri blott med möda återhölls, och på grefvin-; nan, som ännu icke fullkomligt återvaknat ur! den svimning, hvari hennes mans ankomst försänkt henne. Då dessa bref voro skrifna, förseglade han dem, och befallde, att de genast: skulle bäras till sina adresser. ) Iwan stod kall och orörlig på den post, hans ; Thusbonde anvisat honom bredvid sängen, upp-j märksam på Mikaels minsta rörelse. Grefven gick med stora steg upp och ned i rummet, derefter återvände haa ull sängen och fäste en hemsk blick på Mikael. Nå väl, min vän, Mikael, jeg har vugnit vårt vad på jagten i går. Ni är skyldig mig det; ni var inte lycklig den gången; j:g råder er att byta bort edra stöfvare; de äro oduglingar, som icke mer kuuona drifva upp villebråIdet. Jag kan deremot afstå åt er några afl minan. I I Nog, nog!, ropade Mikael. Ni missbrukar styrkans rätt. Döda mig, säger jag,! — Han I gjorde härvid ett nytt bemödande att skjuta lundan Iwan, hvilken höll honom fast, liksom i ett skrufstäd. Grefven fertsatte sina biltra och ironiska yttranden, derefter betraktade han skarpt grefvin.jnan, som drog sitt långa hår öfver ansigtet, för att betäcka det. Och ni, Camilian, sade han, Tvär ni nu återställd från ert illamående i går aftons? Ni är mycket blek ännun, — Härvid drog han undan hennes hår. Fy dån! tillade hau, ndeana neglige är elit för simpel för en bröllopsnatt — — och ni, grefv2, en peis utan foder! — — Det ver ju änaå rätt kallt i går Jaftons; är det inte sant, Iwann? Iwan mumlade härtill ett jakande svar. Detta vppträde förlängdes på sådant sätt i flere timmar. Slutligen hördes något buller utanföre, och vagnar körde in på borggården. nDet är svaret på mina ben, sade grefven; IMdet är mina gäster, som anländan. Härvid I gaf han befallning att föra de främmande upp i grefvinnans rum. Det var hennes slägtingar, hennes mor, hennes tanter, till hvilka grefven skickat en bjudI ning till en familjefrukost. De infördes, Härn, I sade. grafven, far jag den äran för er presenItera herr och fru Kalmirowski; de ha länge åli skat hvarandra, utav att söga mig något derom. tiJag skulle kusna tycka illa vara öfver deras förställning, men jag förlåter dem. Fru grefvinnan vill underteckna denna begäran om åkI tenskapsskillnad, och Är Mikael Kalmirowski ärnar förse sig med dem nödvändiga dispensen -Itill sit föreståsnde äktenskap. Vi skole fira I förlofaingen med en frukost en famalle. Jag hoppas , att ni har den godheten att deltaga I derin. Vid dessa ord gick grefven ut, och förde i med sig hustruns slägtingar, hvilkas öfverrask