regerings-personalen utom nägonr bestamd beroring med de verk, der målen beredas, och som utgöra statsmaschinens verkliga dnfbjul, utan hvilkas jemaa gång hon troligen längesedan skulle hafva afstadoat. Då en ofrälse man, som icke af sin börd kallas inom hofkretsen , aldiig hinner längre än till rådsplatsen i ett sådant kollegium, eller sekreterare och kamrer vid länsstyrelserna ; då regenterne icke msr, såsom Carl XI, besöka kollegierna, lära de icke känna dess personal annorlunda än genom presideuternes skildringar, och kan man väl vänta, att desse skola rekommendera och prisa personer, som möjligen råka känna sakerma bättre än de, som kanske vid deras afgörande sått i strid med förmannens åsigter, som motverka hans vilja o. s. v? Man lägge härtill våra ännu icke lafskuddade fördomar om bördens och namnens betydenhet, och den urgamla svenska afunden, som ännu ligger och rotar i grunden af våra föreställningar. Vi kunna ganska väl familiarisera o;s med den tanksn, att t. ex ässessoren grefve X., expeditious-sekreteraren grefve Y., ryttmästarea baron P. med flere, blefve statsråd, president, landshöfding? m. m., helst om han är försedd med en titel af kabinetts-kammarherre, öfverste-kammarjunkare m. m. Men hvad skulle man väl säga, om man finge höra, att t. ex. assessor Kihlberg, protokolls-sekreteraren Bergström, ryttmästare Berg eller någon med ett annat dylikt ingenting klingande namn, bhfvit upphöjd till en af statens värdigheter? Man skulle skandaliseras derat, icke just derföre att mannen vore ofrälse — ty sådant betyder 1 våra dagar icke så mycket utom hofcirkeln — utan emedan han ingenting vore i det allmänna, emedan man ej hört talas om honom förut, emedans han ej förvärfvat betydenhet, hvarken inom societetsverlden, inom administrationen eller representationen, Orsaken härtill är, i få ord, den, att nationen småningom blifvit afvänjd ifrån att se dugligheten befordrad blott såsom sådan, utan att den förut åtminstone skulle göras värdig sin upphöjelse genom några föregående yttre prydnader af band eller titlar, som höjde den ett stycke på rangens trappa. Vi hafva nämnt representaionsn, och i dess beskaffenhet ligger utan tvifvel en annan betyd-: lig svårighet att både bilda och upptäcka talanger och skicklighet bland nationen. Aristo-: kratiens tid är förbi såsom stånd, och regerin-: gens bemödande att uppvärma henne till lif och betydelse inom mantela af sin ynnest är frukt löst. Hon måste återgå bland folket, för att! genom och med det bli, hvad ce individuella egenskape:na hos dess ledamöter tillåta henne att blifva. . Men folket är ej representeradt i sin kärna, i det, som inom alla andra konstitutionella stater utgör dess hufvudsakliga beståndsdel, i me-; gelklassen. Om denna funnes vid våra riksda-! gar — och om desse sammanträdde hvart eller hvart annat år, i stället för hvart sjette — om den duglighet, som funnes bland nationen, så-! lunda finge göra sig känd af regsringen och folket, samt skicklige embetsmän, äfven på mera, underordnade platser, derigenom erhölle tillfälle att utmärka sig, så skull: förhållandet suart bli: ennorlunda. — Representanten Kihlberg, Bergström, Berg är något helt annat, än assessorn, protokolis-sekreteraren ellsr rytimästaren med samma namn. Man kunde väl äfven nu, utan att det kavhävda väckte mer förundran än vanligt, göra riksdagsmannen Schwan elier någon snnan af börsen till statsråd, sedan förmögenhelen och rang:n på exporilistan börjat lemna såstean samma tillträde till hofvets salar, som fa wviljerelatone;na; men huru skulle man kunna änka sig, att blotia talangen, utan börd eller örmögernhet, kunde komma till en sådan uppröje!se 2? Hvad har imedlertid utgjort den sednae franska administrationens styrka och bestånd ? 1 De talanger, hon tillegnat sig från medelklassen. Samma förhållande har till någon del börjat rönga sig fram i England, i trots af aristokraicns mäktiga inflytande derstädes. Men denna p nedelkiass, från hvilken nästan alla våra berömla namn inom litteraturens, konstens och ve-l, enskapens verld utgått, som ännu utgör kug1 sarna i statshjulet, denna klass är utesluten från s let högre statslifvet, derföre att hon är ute-la lut.n från representationen! c Vi skola kanhända en annan gång återkomls na till detta ämne. Imedlertid torde hvar och