Aftonbladet – 1 februari 1838, sida 2

MMMM ——L-L Ibland besynnerligare rykten, som man de sednare dagarne hört hviskas, är äfven ett, att en urtima riksdag snart skulle vara att vänta. Som det ar allmänt bekant, huru litet vederbörande eljest äro trakterade af riksdagar, så förmodas det med mycken sannolikhet, att denva urtima skulle få till hufvudsakligt föremål den sedan någon tid i ett par härstädes utkommande blad uppstötta refsten med periodiska pressen, eller med andra ord, att vi i våra tider skulle få ett refstoch rättareting af en aldeles egen art. Då man sett tidningen Freja i en mängd på hvarandra följande numror vidt och bredt orda om denna refst, och hört Minerva med den imponerande mine af autoritet, som ligger i väl uppblåsta kindbogar, dertill ropa amen, så kan man icke nog förundra sig öfver den grad af rabulisteri, som deri vågar presentera sig för allmänheten, eller underlåta att ihågkomma den grekiske filosofens infall: jag tycker mig se en, som mjölkar en bock och en acnan, som håller ett såll under.n Detta torra munväder har kmppast något annat motstycke, än Frejas låtsade hårluggningar med den såkallade nrökgubbspressenn Hvad är det då egentligen dessa lika goda kålsupare gräla om? Aro de icks ense i försvar för stora anslag och i löjliga insinustioner om refst mot hvar och en, som talar för deras inskränkning? Skilja sig deras tänkesätt i en enda punkt af politiken? Vi hafve flere gånger, såsom ett medel att göra slut på den personliga polemiken mellan tidningarna, foreslagit våra kolleger, och deribland äfven Freja, att sjelfve hvar för sig framställa de hufvudsatser, för hvilka de vilja strida uti de vigtigare samhällsfrågorne; men detta är just den fatala punkten, öfver hvilken det icke är möjligt att bringa dem, som vilja spela förstulet spel och taga på begge händer, utur deras envisa tystnad. iset synes verkligen lika omöjbgt att bringa Freja till ett utlåtande öfver dessa ämnen, som att förmå vice komminister Melin till ett svar på den uppmaning, han erhållit redan för nära fjortom dagar sedan, att bestyrka de beskyllvingar och stå till svars för de infamerande dikter, han så frikostigt utspridt om jAftonbladet och dess förläggare, äfvensom, att medelst anförande ur Aftonbladet närmare utvisa de artiklar, som vice komministern vågat påstå skolat utbreda demoralisation och en gränslös egoism,, vilja utrota all odling, all humanitet och all litteratur inom Sverge,, döda all sedlighet, all religiositet och alla ädlare känslor i menriskosinnet m. m,. Efter ett så anspråksfullt och hormbastiskt språk som det, hvarmed vice komministern uppträdt för ait föra till torgs dessa beskyllningar, vore det verkligen både ömkligt och löjligt, om den värdige mannen skulle nödgas hålla sig undan genast, vid första tillfälle, då han framksl!as att prestera bevisning; eller månne det endast kan vara för awt härtill få en bjelp i nöden, som den stora refsten påkallas? Vi hoppas åtminstone, att när den tiden inträffar, vice komministern icke undantrager sig, att gå Rikets Ständer tillhanda med hvad han i afstende på Aftonbladet vet händt och sanut vara, så framt han icke, oaktadt allt det sorgfälliga understödet från Svenska Minervas sida, skall anses för en simpel marktschrejer eller, såsom ordspråket säger, ,stor i orden och liten på jorden.n