UI UTUERIIVÄATLASAS ef ffg ATEERLvEe, FPS denna fråga vara så maktpåliggande, att det icke bör förundra någon, att den, som fäster ett lifligt intresse vid denna frågas afgörande till det allmännas båtnad, framför allt önskar erfara klart och tydligt 2vad det är, som Dagl. Allehanda egentligen vill i denna sak. Åntingen det nu kommer af Insändarens tröga uppfattning, eller af någon annan orsak, så måste han bekänna, att ban ännu icke finner den förklaring, Allehanda i sin sednare artikel gifvit, fullt tillfredsställande, utan tvertom, att den snarare ökat hans tvifvelsmål om den balansräkning, Dagligt Allebanda uppstållt mellan sin förra och sin nu varande åsigt, i fråga om förslaget till smidesstadgan. I sin förra åsigt godkände nemligen Allehanda BergsKollegii förslag till principen och så vidt görligt var till verkställigheten, ochi sin sednare godkänner det Hr Svederi förslag (?) till principen och till verkställigheten. Men dessa åsigter äro rakt motsatta, såvida som Hr Svederas just angripit hvad som är hufvudsaken i BergsKollegii forslag, att göra verkstäderna eller hardarne till grund för smidesrättigheten. Skälet, hvarför Allehanda ger sin förra åsigt till pris åt Hr Svederi sednare tillkomna, är just hvad Insändaren icke rätt är istånd att fatta. Först gick ju Allehanda, att, såsom orden lyda, med en viss förkärlek redogöra för de principer, som göra sig gällande i BergsKollegii förslagp, och nu går Allehanda att bortskänka denna förkärlek åt Hr Svederus. Kärleken är blind, som man säger, och lycklig är den, som mycket älskat; men visst är dock, att em man bortplåttrar sin kärlek, än på den ene, än på den andre, så händer lätt att man på gamia dagar saknar både hustru och barn och blomma. Måhända är ett sådant slöseri med kärleken mera ursäktligt i hufvudstaden, der projekterna, som uttrycket lyder, nväxa på trädp, och der man kan säga, som Björn i sagan, mister du en, stå dig tusende återn; men bruksidkarne finna sig icke belåtne härmed, utan önska, att äktenskapskontraktet en gång måtte komma till stånd, på det de måtte få ett rangeradt bo och försättas i tillfälle att njuta lifvet, medan de hafva förmåga dertill. Hvad utsigt öga de likväl till en sådan huslig lycka, då publicisten, som har sig förtrodt att föra allas vår talan och leda opinionens falanger till storms mot en stationär regering, resonnerar på följande sätt: Det må visserligen vara ett fel att vi, sjelfve mindre bekanta med det invecklade ämnets detaljer, i början alltför mycket lyssnade till det allmänna ropet om förtjensterne i Bergs-Collegii förslag, och att vi, under dåvarande förhållanden, ansågo det vara en politisk pligt att undersiödja det, för att icke splittra opinionen och . derigenom förlora hoppet om all reform i den-! na väg; men ställviogen är nu förändrad; opi-l: nionen är splittrad; Reg. har förklarat sig mot förslaget och, åtminstone som wi tyda dess skrifvelse, för det gamla systemet; intressena hal rest sig mot hvarandra; den offentliga diskussionen behöfver icke vara bunden af några politiska konsiderationer att hindra ett resultat, tyl man kan vara säker, alt derom blir icke sål. brådiom fråga. Det gäller nu icke att behandla frågans detaljer, utan dess statsekonomiska princip, och en hvar finner, att den då framstår i ett helt annat ljus.n Det, är visst, att politikens språk är liksom det Mesopotamiska, ett forunderligt sprog. När man med förkärlek berömmer Bergskollegii förslag, så sker det af politisk pligt att understödja det för att icke splittra opinionen, och när man sedan märker, att någon annan vill splittra opinionen, så är man straxt icke mer bunden af politiska konsiderationer,, utan säger blott: nu är opinionen splittrad och gärdet uppgifvet; så länge man är bunden af dessa konsiderationer, omfattar man med ,förkärlek, BergsKollegii principer och finner detaljerna, så vidt man förstår, planmessigt utförda, men när man icke mer är bunden, så säger man, att frågan nu icke giller detaljerna, och då framstå genast just de med förkärlek omfattade principermnav i ett helt annat ljus. Man skulle derföre nästan tro, att D. Allehanda behagar skämta. Att påbörda Hr Svederus den synden att hafva splittrat opinionen, vore måhända orättvist; han har blott framkommit med en splittic rad opinion och har fullt upp att göra med att ;j rada om Aagen härfta in mindre kan teserina AS KL I j j i j I 1 s f G l J