Aftonbladet – 31 januari 1838, sida 1

fees -—SXXBXXJJXJVJVJVKVJBEKA NTE — RN THIERS. (Tegnad af Cormenin i hans broschyr on de parlamentariske Talarne i Frankrike.) Hr Thiers blef ieke, då han kom till verlden vaggad på knät af en hertiginna; född fattig måste han förvärfva förmögenhet; född i en obemärkt samhällsklass, måste han kämpa sig til ett namn. Såsom advokat gjorde han inger lycka; derföre blef han skriftställare, och kastade sig helt och hållet i det liberala partiets armar, mera af nödvändighet än af öfvertygelse. Då ansåg han det nödvändigt att beundra Danton och männen af bergpartiet, och dref ända till öfverspänning den beräknade fanatismen i sina hyperboler. Full af behof, såsom alla menniskor at liflig inbillningskraft, dessutom sinlig, begifven på nöjen, öfverlemnande sig åt ögonblicket, hade han för början af sin lycka att tacka sin vän ), den han sedermera öfvergaf, för sitt rykte sin egen talang. Imellertid hade Hr Thiers utan revolutionen 1830 nu hvarken varit valman, ej heller valbar eller deputerad, hvarken minister eller ledamot af akademien — han hade blifvit gammal, utan att hinna till någonting annat än litterärt anseende inom ett koteri. Sedermera har Hr Thiers bytt om roll: han har blifvit monarkist, aristekrat, Privilegiernes förfäktare; han har fästat sitt namn vid Paris förklarande i belägringstillstånd, vid kartäsehsalvorna i Lyor, vid hjeltebragderna på getan Transnonain, vid lagarna rörande associationerna, juryn och pressen. Sina vänner, dem har ban öfvergifvit; sina läror, dem har han förnekat. Då en man utan karakter och dygd fått en mera på det själfulla än moraliska rigtad uppfostran, och, buren på lyckans armar, stiger uppför maktens trappsteg, förvirrar icke sällan hans upphöjelse hans hufvud. Då han finner sig isolerad på den höjd, dit han kommit, och icke vet hvarpå han skall stödja sig, emedan han icke byser någon aktning for sig sjelf, icke ser sig omgifven af sina likar, icke mera hörer till folket eller vill höra till detsamma, och likväl, ehuru mycken möda ban än gör sig, ej kan blifva adelsman eller grand seigveur, så liknar han dessa verktyg, som äro så smidiga, att de kunna vridas och böjas utan att gå sönder, som låta sammantrycka sig vid båda ändarne, och dock sedan, när man släpper dem, åter sträcka ut sig, raka som en pil. Hr Thiers ordar ända till trötthet om sin redlighet sin rimodighet, sitt förakt för yttre ära och sin kärlek till Juli-revolutionen. Kanhända tror Hr Thiers, att man tviflar på dessa fyra saker ? — Hr Thiers har ingen figur, ingen vext, iate: heeg; han liknar dessa små hårfrisörer i södra Frankrike, hvilka gå från dörr till dörr och erbjuda sig att tvåla in hela verlden. I hans prat ligger någonting af en talträngd qvinna, i hans hållning någonting af en Pariserpojke. Hans nasal-stämma gör ondt i örat. Tribunens marmor räcker honom ända till skuldran, så att iwhörarne knappt se honom der bakom. Ingen itar på honom, icke ens han sjelf, och hans ill ordspråk blifna vindböjtleri tillintetgör den moraliska illusion, åt hvilken man annars skulle 1 Lafitte