Aftonbladet – 29 januari 1838, sida 3

Som den skadade tjenarens olyckliga beiägenhet ej medgaf, att man förde honom lång väg, så I föreslog kyrkoherden att flytta honom till en af I hans medbröder, kyrkoherde i den församling, der händelsen tilldragit sig. Man transporteraide således dit den beklagansvärde, som lemnades uvder vård af en gammal fältskär, hvilken tjent vid armåen och satt sig ner här i byn, och nu skyndade till stället vid underrättelsen om den besynnerliga tilldragelsen. På d.tta sått blef således herr Saintine ensam med den ifrågavarande penningesummean, papperen i hans porifolj och 12 000 livres i nya louisdorer, iolagda i hans kappsäck. Kyrkoherden lastade kappsäcken på sin häst och hans medbroder förskaffade her caintine e2a annan gångare. De begåfvo sig nu på väg, och ankommo i skymningen ull presiens boning. Denoa var ett gammalt näste, lemningarna af len riddareborg, uppförd uude: medeliden. En I flygel deraf hade bifvit iståndsait för att tjena till boställe åt pastorn, och stod genom gångar och källare i kommunikation med det öfriga af byggnaden ; slottets kapell hade sålunda blifvit I byns kyrka; flera rum, som kyrkohercen bebodde, lågo åt det heliga rummet, och kyrkogården hade bildats af slottets gamla lustgård. Eu vacker damm gick ända iotill murarna ; hon intog det stälie der slottsgrafvarna förut legat; en trädbro förde derötver, och på andra sidan kom man in i en vidsträckt skog, hvars första början fordom utgjort de gamle ba:ouvernes park. På sidan, midt emot kyrkan och kyrkogården, var pastorns köksträdgärd. Denna, som det torde tyckas, öfverflödiga beskrifoing på lokalen är likväl, som det längre fram skall visa sig, nödvändig för att förstå händelsens utveckling. Så sosrt kyrkoherden och hans gäst stigit af. sina hästar, infann sig ett slags betjent, stalldräng när så behöfdes, sedermera i sinom tid kock, pedell i kyrkan, der han, såsom fjerde befattning, äfven var klockrivgare, utom alt räkna hans syssla som trädgårdsmästare. hvilken ej var den minst tröttsamma; detta factotum, med ett ord, nalkades nu för att emottaga hästarna, afkörde med en föga undergifven uppsyn sin husbondes befallningar, betrakiade gästen nyfiket och gick sedan bort för att uträtta de uppdrag han fått. Som -kyrkoherden wilevisa sin belefvenhet, bad has Hr Ssintive vara välkommen, Jät en gammal piga sätta fram förfriskningar, och frågade detta fula och o-nygga kräk, om mamsell kommit hem tillbaka från kyrkan? Ni bör, sade han, i det hsn vände sig till Herr Saintine, icke skandaliseras öfver att höra mig tala om min brorsdotter. Deina är verkligen dover till min aflidne bror. Det är en flicka om 18 år, som jag uppföder af barmhertighet; hoa är faderoch moderlös, och skyldigheten ålägger mig sålunda att vara henne i fars ställen Dessa ord voro knappt uttaltz, förr ön brorsdoit:en inträdde. Det var en vceker flicka af ett något förläget u:seende, men som icke ila passade för henues sätt att vara. Hon var väl vixt, hade en väl bildad hals, hvithyllt och frisk, bar sitt hår i naturliga lockar och hade armarna bara ända till armbågen enligt landets sed. Vid främlingens åsyn blef hon helt och bållet förvirrad, bleknade och rodnade om hvartannat; och då hernes farbror tillsade hevone att roa hans gäst, fylldes hennes vackra ögon med tårar. Kyrkoherden syntes tankspridd; hans dräng inkom och gaf honom ett tecken, sem Saintire råkade se i en bten spegel. Då bad presten om ursäkt, för det han måste gå ut på ett sjukbesök. Men, farbrom, frågase flickan, phvem är då sjuk ? — Stora Pettern. — Jag har nyss sett honom gå förb. — Du har då sett galein, svarade farbrodren torrt, och Jean,-som tillsade mig derom, känner troli;eu saken bättre.n Tonen i kyrkoherdens röst var hörvid så siräf, det var så tydligt att han sade osannt, att hans gäst, nästan mot sin vilja, borjade ångra, att han tagit qvarter hos en sådan man. Imedlertid gicgo hans föreställnir gar icke längre. Då kyrkoherden gick ut, skickade han pigan in i det rum, der han lemnat Herr Saintine, tillika med Julienne, så hette brorsdottren. Detta tycktes ims:dlertid icke vara något annat, än hvad banslan för det nassar do föreskref