Aftonbladet – 29 januari 1838, sida 3

nd frsnäl vfrYAal I dant vu HÄRI T 21 Allt AL Ut fursiar, Lothriogarne, Rohaneroe, Bouilioserae, eller med någon marskalk af Frankrike, nigon kardinal, någon prelat eller annan betydande person. 5Se här likväl hvad som hände. Ar Sainmtine hade, ända till sitt 50de år, afbåjt hvarje giftermålsförslag. God, okonstlad, srlig, en samvetsgrann uppiyllare af sina löften och utomordentligt gudfrukttg, var han mycket älskad på sin ort; enhgt vanan gaf ryktet honom en fyra gånger större inkomst än han verkligen egde. -Haa höll ett ansenligt hus, hade hästar, bundar, jägare, och jagade mycket på alsina vidsträckta ägor. Han hade sålunda alla l!ekamliga ämnen till lycka, och om han någon , Igång tänkie på att fortplanta sin ätt, qvälde a l han likväl åter snart denna tanka såsom ena brottslg mgfrelse af djefvulen. Jag har sagt, att, ehuru han var rik, förstorade det allmänna ryktet ännu mer hans förmögenhet, och man påstod, det han helt och hållet vältrade sig i guld. Ehuru han förde en stat, mycket öfver vanI:gheten. var han hkväl af ellt för ny och oansedd adel, att han sjelf skulle underlåta att be-sörja sina argelägenheter och öfverlemna sin egendom åt en intendents ruinerande förval:ning. Under de åtta måcader hen tillbragte på sina gods, for han således sjelf hit och dit på markI nader, till torgen, och sålde sjelf sin2 skördar loch produkter; han var med ett ord en verklig lind:junkare och driftig hushållare. En årsmarknad hölls i Chatre; han for dit, och det sades mot middagstiden, att han begifvit sig dit för att uppbära en betydlig penningIsumma, samt att försäljnivgen af en talrik bo skapsbjord och tusen säckar spannemål, dertill förskaffat honom en ytterligare, icke mindre uppbörd. På samma marknad infana sig äfven en kyrkoherde, nen illa beryktad prest, verklig röfvare, och misstänkt för att vara medlem af ett röfvarband som ofr2dade landet. Tvenne sämre borgare af ett lika dåligt rykte, ty den ene linade på part, och den andre troddes vara en falsk myntere, ansågos för kyrkoherdens stallbröder. Alla tre hade kommit till Chatre: de hade med mycken uppmärksamhet följt herr Saintipe, och hade sig bekant, att han skulle medföra hem åtminstove 20,000 livres, dels i goda invisninger, ställda till innehafvaren, dels i fullvigtigt och klingande rimynt. Nämnde sum-l ma svarade då för tiden mo: 60,000 fr. i våra l dagar. Kyrkoherden ersam helsade på sin aktnizgsvärde granne, och underrättade sig om när han ärnade resa; derefier gick en af de båda andre in istallet, der berr Ssintines och Lans) begge betjenters häster stodo; han smög sig omkring krubborna, smekte djuren och gick ut. I. Dagarna voro vid denna årstid icke långa. j Saintine hade fem lieues hem till sig, men haa räknade på sina goda hästar, för att iilr;ggalägga denna väg. Han satte sig upp i sadeln; bars betjenter gjorde så med, man lät hästarne tralva ut och 2 lieues från Chatre mötte man den ofvan omtalie kyrkoherden; man helsade på hvarandra, mar pratade och red en stund tillsammans. — Kyrkoherden bjöd den resandel stanna öfver natten hos honom; han had2 att tillbjuda homom en god måkid och en god säng; men herc Saintine tackade höfligt, emedan han vil!e komma hem, och kyckoherden afstod så-l ledes från sin envishet. MN Oförmodadt störtade likväl den ene betjentens häst, och kestade sin ryitare till jordev ; han steg upp, sökte förmå sin girgare att göra detsamma, men förgäfves. Flen drog de sista andedragen och dog. Man förvinades öfver! denna tilldragelse, då den auvdre betjentens häst. i samma ögonblick stegrar sig, gnäggar med ra-l: seri och säter af i så brådstörtadt galopp, att!! den olycklige ryttaren våldsamt kastades ti l marken och i fallet bröt at båda låren. Ny of verraskning , ny förskräckelse! Hästen slutade: snsrt sitt lopp och nedstörtade död ett par hundra steg derifrån. Slutligen började den, hvarpå herr Saintine sjelf red, ati visa jkadanaj. symptomer till koiler, hans herre steg derföral af i största hast. Det stackars djuret skakadesi. äf förfarliga konvulsioner; men aningen det! fit en mindre dosis gift, eller det var starkare): än de öfrige, nog af, man boppades kunna räd-: da det, TI 2? ff lanada mon SiS I ÄJgiceninAaar)