Anekdot om Jefferson. (Ur Chambers Edinburgh Journal.) Författaren af amerikanska sjelfständighetsförklaringen och Washingtons efterträdare som president i Förenta Staterna, Thomas Jefferson, var utmärkt enkel och rätt fram i sina seder. Ingen ståt eller representation omgaf honom såsom president; den upphöjda stolen, som ögonskenligen påminde om en thren, undanskaffades; och på presidentens visitkort stod blott ;Thomas Jefferson. Hans gästfrihet kände inga gränser; och af detta skäl ensamt befann han sig i ekonomiska svårigheter mot slutet af sin lefnad. Hans biograf, Tucker, berättar om honom följande anekdot: Jefferson nöjde sig icke med afskaffandet af levger, tal till lagstiftningen och allt, som liknade hofceremonier, utan han ville äfven öfver;yga diplomatiska korpsen i Washington, ait det yttre skicket och fysionomien af hans styrelse komme att öfverensstämma med våra institutiovers enkelhet; och tillfälle yppades snart. Då danska ministern en morgon besökte honom, visade han sig i tefflor, ledde sjelf samtalet derpå och förklarade sig vara fullkomligt likgiltig för formalit:ter. Då ministern anmärkte, att de dock icke gerna kunde undvikas, tog Jefferson sig deraf anledning att sjelf berätta följande anekdot: Kung Fersinand i Neapel beklagade sig för sin minister, Caraccioii, öfver det tråkiga vånget att underkasta sig hofceremonierna, och rågade, om ingen utväg kunde upptänkas att hefria honom derifrån; men Caraccieli försökte söra honom begripligt, att hans önskan icke kunde utan våda uppfyllas, och tillade: E. M. måste komma ihåg, att E. M. sjelf icke är aaxnat äm en ceremoniv, Samma grundsats gaf anledning till en kollision med engelska ministern, Hr Merry, till en brefvexling med hans regering och till mycket prat i hela Washington. Herr och Fru Merry voro bjudne till en middag hos presidenten; och denne, som, då det tillkännagafs, att bordet var serveradt, råkade att stå bredvid Fru Madison (dåvarande stats sekreterarens, sedermera presidentens hustru), gaf henne armen. Hr Merry, som ansåg presidenten icke hafva bordt låta någon anvan få företrådet före hans fru, upptog denna händel