Aftonbladet – 26 januari 1838, sida 2

vete sedan länge, att e:t så!ani förtvifladt steg ör å bane, och han kommer med andan i halsgropen för att meddela allt hvad han vet åt sn kära Georginas förtrogva ungdomsvän, och att om möjligt gemensamt med henne, medan tider sännu är, utfundera något medel till afböjande af en dylik olycka. Ack, han älkar Georgina som en far, den goda professorn! Nu gäller det att taga ett raskt beslut, mistress Siddons inser det mer än väl. Hon må sie, för hvad pris som helst, rycka sir Arthur ur den lätisinniga Italienskans foörtrollninz och rädda honom åt hans hustru och familj. Det är tid, att hon en gång betalar sin skuld till Georgina Nåväl, det ges en utväg; den skall kosta henne mycket, ganska mycket, men det är den enda. Ett ögonblicks öfverläggning och hon har för sig uppgjort sin plav. En timma derefter ilar ut gznom Oxfords tull en resvagn med förtroligt tillslutna suffister, den ionehåller sir Arthur Nelvil och . . .. mistriss Siddons. — — — Vi förflytta oss ou till London, dit m:s Siddons hastat att föra sin bortrö:vade tillbedjare. Hon har här i trenne månaders tid under cen antagna rollen af en känslolös, endast cfter sniken beräkning hand!ande kokett låtit honow gezomgå samma skola, hvars kurs annars signora d Amalfi skulle låtit hovom, ehuru med en något bittrare utgång än nu, fullända. Hon har sökt att genom ständigt ökade anspråk på uppoffringar utan tack och förodmjukelser utan bönhörelse, småningom mnedståmma hans förtjusning för en förbindelse af detta slag, och komma honom att ledas vid detta lif af endast flärd och glitter, denna poesi af bara yta, utan kärna och merg Hon har tyravniserat honom, marcterat honom, skrattat sig sjuk åt hvarje u brott från hans sida af en något varmare och allvarligare känsla, och plågat honom med suckar och tårar öfver en mankerad present af ett perlband, ett garnityr, eit diadem. Och hoa har lyckats. Sir Arthur har under dessa trenne månader tröttnat till en grad, som hau tvekar att bekänna for sig sjelf, vid denna salighet ait ligga for en behagsjuk qvinnas fötter. Hvad har j:g vunInit? — frågar han sig, — Icke en blick, icke ett ord af uppriktig sympathi! Skämt i stöllet för känsla, en sultanionas kapriser för älskarinvans sig sjelf off:ande hävgifvevhet.? Han har i ett ögonblick a! vaknande besinning selt sig omkring och har ryst tillbaka för tomheten, ihåligheten af den nya verld, hvari hans passion för Mistress Siddons kastat honom. Hans själ fylles af en känsla utaf förakt för allt hvad som omger honom, för denna qvinna sjel. Den stora förändringen är sålunda tillvägabragt med Sir Arihur, men en föga mindre har derunder försiggått inom hans sköna herrskarivnas bjerta. Och hvilken qviona skulle väl ostraffad fulländat det verk hon gjo:t? Att beständigt vara vid hans sida, att vakta honom som ett sjukt barn, att se bur för hvarje dag! alla hans naturligen ädla kansler allt mera utveckla sig ur den leda förtrollning, hvari delegat döfvade, hur eitersom den blinda passionen träder tillbaka, hans karaktor framstiger i sin! luttrade gestalt, allt skönare och mera intres sant! tet kunde icke sluta; på annat sätt: un—: der det han lärt sir A:thur att hata henne, har bon sjelf lärt att älska honom, ännu varmare och innerligare, än en gång Frednik Miller. Flon måste bekänna för sig sjelt, att hon icke fullkomligt uppskattat hela faran af det experiment I hoz åtagit sig att genomföra. Hon befiuner sig plötsligt på gränser, derett enda steg afgör, om: allt skall vinnas, eller allt med eus förloras. Hon behöfver blott säga ett ord, cch denna Arthur, som bon stött ifrån sig, är åter hennes. Dessa ord begrafna i det ionersta af heunes i själ, och hon afsvärjer för evigt en lycka, soml :1drig mer skall tillbjudas henue. Mistress Siddons tänker på G:orgiva, och hon ligger haunden på sina lippar. Som en stor NA ska egnar, skall hon spela sin roll till slut, uan alt ett ögonblick falla derur. Med : sor Matbissons biträde, hvilken varit hemlig förtrogen af hela planen, hastar hon att föra sir A-thur tillsammans med sia öfvergifna bustru. Såsom hon förutsett, är försoningen skedd, redan innan uttalad, den ädla misstress Siddons ser dem sjunka i hvarandras armar; hon har nu betalat sin skuld, och med förkro:sadt hjerta sliter hon