Aftonbladet – 26 januari 1838, sida 1

Cagnas är en nulitet, som gör hvarken fån eller till. Casiro och Mon, i nödfall också Someruelos, äro det nya kabicettets talare, hvilket alltså, såsom ni finner, icke har brist på talanger. Det kan synas besynnerligt, att den gamla majoriteten, som gjort 1837 års -konstitution, bhfvit utesluten från all repres:ntation, men hvad betyda väl konstitutionerna i Spanien och Portugal etc.? Det är mindre fråga om hvem som först skall efterlefva dem, än hvem som först skall kränka dem. I synnerhet i de omständigheter, hvari Spanien befinner sig se dan 1834, är konstitutioven icke ändamål utan medel, så mycket mera som der icke finnes några principer, utan blott rhapsodier. Piskussionerna öfver den nya konstitutionen hafva tillräckligen bevisat detta, såvida frågan är om de deputerade, nationens utvalde. Hvad skall man nu tänka om valmännen, hvilka till större delen icke känna någovting anuat än sitt privatintresse? Den sinnesart, som i Spanien ligger i massan af blodet, såsom en nödvändig följd af det gamla systemet, visar sig vid val:n likasom öfverallt ; det är nog att ett parti satt sig i hesittning af makten, för att kunna räkva på majoriteten, och om det här och der ännu gifves motstånd, så finnas ju de der pascharna af trenne hästsvansar, generalkaptenerne, hvilka arrestera, deportera och, i fall det behöfs, äfven skjuta ihjal de motspänstige valmännen, eller ock förbjuda dem i massa att deltaga i valen, såsom det synes hafva tillgått vid de sista valen i Cadix. Vinner dest motsatta partiet öfverhand, så begår detsamma visserligen lika excesser. Man skall för öfrigt 1 Cadix helt öppet hafva, såsom ursäkt för våldsamheterna, anfört den politiska tanka eller fast mer det intresse, som öfverallt pestämde det sta:utistiska partiets öfvervigt; detta intresse är hoppet om en fransysk invasion. Författaren af brefven öfver Spanien i Journal du Commerce påstår, att revolutionen i la Granja blott varit en tllfällighet, men ingen nödvändighet, och att medelklassen, sedan den sett, att alla nyanserna af de liberale voro oförmögna att skaffa slut på kriget, helt naturligt åter tagit sin tillflykt till anhängarne af det kongliga statutet, hvilka åtminstone gifva hopp om främmande hjelp. Petta bevisar blott, att den såkallade medelklassen, valmännenos aristokrati, såsom jag redan förut anmärkt, är till sitt väsen vanligtvis inskränkt, och lyder den som har makten; ty, att man gjort försök med alla partier, är ogrundadt. Men om Calatrava och Mendizabal äro för Spanien den sista expressionen, non plus ultra af liberalism, så måste detta land också hålla till godo med att genomgå allt det elände, som bopar sig inom en så inskränkt horisont. Återvändandet till ultra-mo?erantism (1 abstrakta ämnven, ty i praktiken finnes ingen moderantism i Spanien) skall icke afhjelpa det onda. Fransyska, kabinettet kan väl uppmuntra denna nya för detsamma så beqväma politik, genom obestämda ord, hvilka se ut såsom löften ; men en verksam militär-kooperation är icke att förvänta af Frankrike, så länge förhållanderna i Europa öfverhufvud icke förändra sig. Det nu varande spanska kabinettet, så varaktig grund det ock synes hafva, måste alltså, likasom alla. föregående ministerer, kantra på det borgerliga krigets klippa, såvida icke Espartero i hast blir en hjelte; de första motgångarne i kriget skola blåsa upp till ljus låga de cppositions-elemezter, hvilka nu glimma under askan. Mendcizabalska partiet har qvar i kammaren några farliga koryfer, t. ex. Sancho, som afslöjat orsakerna I hvarföre Frankrike icke vill kooperera. Olozaga gör nu gemensam sak med Mendizabalska partiet, äfvensom två eller tre af förra opposi-. tionen, såsom t. ex. Madoz. Ibland det kungliga statutets anhängare är till och med enigheten icke så uppbygglig som den synes; ett slags rivalitet, som uppkommit emellan Martiinez de la Rosa och Toreno, har bidragit att utestänga båda ifrån det rya kabinettet. Tor 1 och Cordova bilda kärnan till en ny, d syska tiers-parti liknande, fraktic ,c I Ia. ie fordrar, och med skäl, presidents n för krigsministern; för närvarande mean mera raknar på diplon pessar presidentskapet : ör ster; Cordova synes dessutom, vandring, hafva adalagt en störr ist Iman tillirott honom, han skulle icke hava något emot en koalition Ir l f