Aftonbladet – 24 januari 1838, sida 3

till att emottaga den stora reszande. Kansl skall det roa läsaren att se, huru man bar si åt, för att bringa om bord, handtera och he berg:ra en dylik koloss. Ett kohus apterad: åt honom, taket höjdes, och kon fick en ar nan plats. En mängd pisang-stjelkar, pumpo: hö, joggry (en sorts groft socker), och andr läckerheter för en elefant, fördes om bord. Svå righetea var att finna ett gynnande väder fö att föra honom öfver bränningarne ut till skep pet. Ändtligen inträffade ett dylikt; dagen vs vacker och sjögåugen ovanligt låg. Många å hade förlupit, sedsn man såg ett dylikt skåde spel; och folk skockade sig således. En ste lastflotta eller catamaran hade blifvit förd när stranden. På sidorna af denna flotta var an bragt en stark barrikad af timmer; och inut Sppuoingen mellan barrikadens sidor vandrade e lefanten, med sin skötare på nacken. Hans ber surrades fast vid timret, och under buken in sköts en styf bjelke, hvars ändar hvilade på barrikaden. En dugtig slup, starkt bem .-nnad låg utanför bränningen, med ett tåg fastgjord vid flettan. Då allt var firdigt, utsköts flottar i sjön och bogserades ut öfver grundet. De var vackert att se det stolta djuret stå orörlig och lugnt, under det sjön slog in öfver flottan och bröt sig i hvitt skum omkriog den obäklige passageraren, som visade ett orubbligt förtroenIde, så länge han hade sin förare på mnackex. Det var högst eget, att se en menniska rida pi Jen elefant midt igenom hafvet. ) På skeppet hade man imedlertid gjort i ord: ning ett par ofantliga stroppar, sådana som brukas då man lyfter hästar om bord, men af mycket grofvare och af starkare ämne; man hade Jordentligen tsgit mått af elefanten ett par da gar förut. De voro gjorda af stark segelduk, kantade med tåg och så inrättade, att de gingo under hela buken. Ett hntertyg och en brösta hindrade elefanten att halka ut ur bältet. Dettas ändar voro fastgjorda vid ett styft träd, vid hvars ändar åter starka tåg voro fästade, och gingo tillsamman midtöfver i en ring. Storrån halades upp och fastgjordes säkert; och så snat flottan kom till sidan af skeppet, kallades hela besättningen ut och tog tag i löparen. Så snart stropparne voro väl fastgjorda, löstes elefantens ben, och hans förare steg om bord. Då allt var färdigt och taljan påhakad, ropades: hala på ! Folket hurrade och halade; och i en handvänning hävgde det jättelika djuret och dinglade 30 fot öfver vattenytan , så hjelplös som en liten gris. Han fann sig dock i sitt öde, och endast i det ögonblick, då han förlorade fotfäste, utstötte han ett läte, mid emellan en grymtning och et rytande. Hastigt nedfirades han på däck, der hans förare stod tärdig att mottaga honom med smekningar och läckerbitar, i fall han skulle vara vid elakt lynne. Han visade sig dock fullkomligt trankil, och blott tittade sig noga omkring. Derpå lockades han förut och firades ned i sitt rum, hvars tak för tillfället var aftaget. Den hinduiske föraren tog snart afsked af honom med många salaams, hvarpå han anförtroddes åt slagtaren, som skötte honom under hela resan och blef hans synnsurliga vän. t f nie månader var han om bord och besökte Penang, Sincopore, China och St. Helena. Han var mycket tromsint .och handterlig; han föll på knä, då han på hindostanska tillsades derom, och då man bad honom ge hand, lyftade han upp sin obäkliga fot. Genom en lucka, der slagtaren gick in och:gaf honom föda, roade han sig att sticka ut hufvudet och m-d snabeln skrapa till sig småsaker, som kunde ligga på däck. Under denna lueka stack fram en stark plankända, hvarpå han steg, för att beqvämare räcka upp till öppningen, En dag behöfdes och afsågades planukan, så att elefanten saknade sitt fotsteg. Deröfver yttrade han stor förbittring. Andiligen blef han varse en knippe stäfver liggande nära; och vips snodde han snabeln om dim, drog dem till sig, lade dem der plankan förut legat, steg derpå och yttrade en grymtning af förnöjelse. — En anoan dag, då skeppet begynte kränga starkt, vände han genast hufvudet mot vinden, stack ut snabeln genom timren , hvaraf buren bestod, tog tag i en utam på fartyget fastsurrad bom, och höll sigfast med all magt. Vid ankomsten till Londen, i April 1831, besöktes skepma. — (1 a FF PLA anRh alasfantan sn lan Pp Ho! LE nh PR mmm,