Aftonbladet – 24 januari 1838, sida 3

-) sällskap, gjorde från Chief City en utfart i sy p lig riktning af mera än två engelska mil. Fr uldenna gång togo de en annan åt öster och titer en åt norr af mera än två mil, hvareft ilde genom alla dessa omvägar slutligen komn tillbaka till Chief City, sedan de sälunda gi -Imera än fem eng. mil. Derifrån aftågade e låter, efter någon hvila, genom en gång, so -Iledde nästan i nordlig riktning och paralelt mc -Istora gången från Chief City till grottans myr el ning; och denna väg följde de mera än t jmil, då de kommo till andra staden. Den har ett hvalf nära 200 fot högt i midten, oc slär temligen lik första staden, med undantag i -Ide derifrån ledande gångarnas antal, som hlo äro två. De gingo öfver en betydlig höjd midten och nedstego genom en gång, som gic låt öster ett stycke, då de kommo till ett tredj rum af circa 100 fots qvadrat och 50 fots höj som hade en behaglig vattenstrom, hvilken kor ut ur väggen vid circa 60 fots höjd och seda förlorade sig. Derifrån kommo de in i en li ten gång till venster, som var ovanligt sva och ledde åt söder öfver en brant backe t fjerde staden, hvilken icke är mindre än de andra, med ett hvalf, som betäcker åtminston 6 acres (nära 3 tunnland). I denna sista gång hvars yttersta ända måste vara fyra mil frå hufvudstaden och tie från mynningen, funno mer än 20 stora högar med salpeterjord på en sidan om gången, men kalksten på den andra ögonskenligen upplagda af mennviskobänder. Återkomna till hufvudstadon, inträdde de re sande i den femte derifrån ledande gången, som efter circa 900 yards vandring, förde dem ui femte staden, hvars hvalf betascker mer än 4 acres jemn mark, öfverströdd med kalkstenar Eldstäder af ofantlig storlek, med bränder a rör liggande omkring, äro spridda i denza stad Öfverallt i gångarna hade funnits dylika eldstäder, fast af mindre dimensioner. Grottan ha; således varit bebodd, men när, det kan man e ens gissa. De röda menniskornan, som mar vant sig att anse för landets urinfödingar, visste icke om dessa grottor, åtminstone icke i sednare tider. Rör har varit det vanliga bränsle! i grottan. — Genom en trång gång och öfver en hop af kalksten kom herr Ward till ännu ett rum af åtminstone 180 fot i omkrets och 150 i höjd. Derifrån förde åter en vid och stor gång, men hvars uudersökande herr W. måste lemna och vända om, emedan hans ljus var nära utbråndt. Efter att hafva varit i grottan ifrån kl. 8 om morgonen, återkom nu herr W. kl. 1 på natten till hufvudstaden, der han åter putsade sina lampor och anträdde återresan till andra dansen. KI. 3 på morgon:n kom han åter till mynningen af grottan, uttröttad, hungrig och somnig, efter mtton tmmars vandring. Ganska många gångar och rum i grottan finnas, dem herr W. icke hann hesöka. T. ex. icke långt in från mynningen är en stoll, som går nedåt och sedermera under stora gången, utan att hatva någon gemenskap med den, förr än han kommer ut och förenar sig dermed straxt bortom andra dansen. Vid detta ställe utgrenar sig en annan betydlig gång, som löper åt vest och sydost mer än två mil; den är mycket krokig och kallas spökkammaren, i anledning af det egna echo, som der finnes. Dess hvalf är i hög grad lysande geoom droppsten, som hänger i de grannas.e festoner; pelare och åtskilliga andra formationer af kalkspat äro ytterst briljanta. I en sidogång vid spökkammaren hörer man långt under sig ett brusande vattenfall. Ett stycke derifrån är en källa med förträffligt vatten. Ett litet stycke derifrån äro några de mest lysande kalkspats-pelare af 60 å 70 fots höjd, stående i bassiner af vatten, som oupp hörligt nedrinner utåt deras sidor. Hr W. sä ger sig aldrig hafva sett någonting så briljant, som dessa pelare och de vattenbasiner, hvari de stå. I detta granskap funnos sådana svärmar af flädermöss, att ljusen endast medsvårighet kunde aktas för att blifva utsläckta. I grottan är funnet och förvaras liket af en qvinna, sex fot långt, och så torrt, att det väger blott 20 skålpund. Likets långa bibehållande tillskrifves salpetern. Det hittades först tre mil från grottans mynning, begrafvet mellan fyra kalkstenshällar och i sittande ställning, med knäna uppdragna mot lifvet. Svepningen var ff om cSaArtg Vild hamna AÄMh hakan af anm sl