Aftonbladet – 20 januari 1838, sida 2

kRroÅcA r I TA a et, RICA Ull SLyrad 2 ummar, ch atveu kortare, noidlig eller nåsra stocks vestdlig kurs, hade olyckan förekommits. Att den deremot icke förebyggdes genom att icke häölla ner på kusten, det är bevisligt derigenom, att den inträftad uuder det kursen skönsade eller gick nära paralell med kuston; ty om man kastar Ögat i sjö , fianes, att irån det ställe mitt bestick stod, har N.O t. O. kurs på kompassen icke nedpå usn lånvgs med nämnde kust. Icke heller , kau jag medge, och jag tror, det. mången nordsjölfarare Misto deruti ivstim. ma ett Jutlsudska kusten, så vidt möjligt är, und: nm sl : färkh2 : vikes. fSvertom verka vindstörhå anden, syunerligen under den vackra årstiden, att man acoska ofta angör den, då man derigenom oftast får den inåt Katlogatt sättande strömmen till sin 10: utan alt sädane olyckur isträlia, som den rioshis 1, j Uir tan tecken till viss jure lörnbjelse, utm.rker genom a Li 1 1 id 2 , ; derom underrättas. Detvore en hård lag, om, i öfCitation af ett i mn ripport iö:ekommande, i sjöspråket entage: uttryck. Den anmärkningen af krigshskelen, att jag brustit i uppmärksamret genom att icke bela natten iöre strandniogen Qverstanna vå dick, j vore rigtig, om jag hade haft enled att frukta pågon fare. Vid sådane tillfallon, eiter så någon fara möj isen ken förutses, elier är för handen, är det en befäluatvares pligt, att ej lemna däck, och att vara den iörste till hands. Att jas i detta fallet uppsyllde min skyldighet snart sagdt i det ögonblick, fertyget stötte, är al undersökningen fullt utrodt. Nu sjunnos der, på grund som här nedan axa! anföras, icke några skäl ör avig att misstänka nåson hotande fara vid de förhållangen, under hvilka jag lemnide däcket, och om dessa dförändrates, skule jag verensstimmelse med krigsliskalens i detta a:seende yttrade anmärkning, det skulle läggas en chef till jusst, alt han ej vore på däck vid hvarje tillfills, då Å L L en oiyczsa kuude jiniri(ffi! Det är egentligen med sfseende på det ofvan anförda at kommitterade fötlda omdöme, sum de i denina punkt gjordo anklaselserne fordra hesvarande. Krigstliskalen har vid citationen af kommitterades 3sigt i så måtto begått ett misstag, att Jå firr komimitterade ytiret, att de anse, det jag ej saknat all snledning att ändra kurs för natten, har kiigs-fiskalen i citationen uteslutit ordet all. Men oaktadt lydelsen cerigenom mildras, så är dock aumärkningen bestämet klandrande, cch avhåller jag derföre Odmjukligen att här, till :öljd ar hvad jag redan med atseende på mitt bestick sifört, få sammnföra de skäl, hvariör jag icke ansåg m:g ega anledning tll en dylik kursförändring nsten till den 9 Aug. Jag bar redan förut i denna förkladng ytiret, att ett blindt förtrvende ice ct oå.on sjöman bör får stas till den döda räknirgen; att den I i till någon dei måste ieda mt omdöme vid bestämmandet af min kinrs, är naturli.t, Den tjonede ennars til istt, och i brist få astrunomiska observationer, som ti! fuli bestämdhet kunna angifva besticke:s ställning, vore man, under ett sådosrt lende, i ordets egentliga mening cen lekboll för vind och våg. Då såleces det intr.tfar, att denna döda i ung måste läggas till grund för firtygets navigsenng, bliva ni turugtvis de mått oca steg, som dervid tagas, en följd af den stöne eller mindre lit, men har skil ett Ifästa vid denna räkning, hvilket åter endast kan be. jstämmas af da förhållanden, hv-runder den blivit ford, sedan land lemnades, eler den sista säkra ote servationen utmärkte fartygets siälle i kortet. Ha va dessa förhållanden varit gynsamma, så stt inga kralter, hvarkea de genom yitre sinnena bestimbara, eller de, hvas dolda verkan genem i praktiken antar, ve medel utrönas, funnits vara i vorksamhet sit jöra fartyget ur dess kurs, påskynda e!ler förminska dess fer:, och är slutligen tiden, hvarunder ea sådan täkning fördes, korrt, då måste men antag2, att någon serdeles betydlig missräknisg icke kunnzt uppkomma. Få äro de, hvilsa under en längra prsktik ej tunnit sig för.nlåtne stt endast med jediing af e död rakoing, grundad på långt osikrare fakta, in dessa, ungösa land med kuster af fallsare b a het än den Jutiindska, syngerligen under de förhållazgen, hvarvid 128 angjorde densamma. Och hvarje fartygschef med ett ändamål af vigt för sin resa, skulie, om han ställdes till rätta för ect uppskof, som :Öcorsakats genom misstankar till on död räkning, hvilka, genom de i loggboken och vid undersökrin gen antörde förhållande:ne under resany inför hvarje orfaret omdöme ej tunnes grandade, för en sådan anklagelse icke kuana försvara sig. Fråg:n skulle då v emligen blifva att utreda, huruvida loggbok eller af. hörda vittnen anföra något till bevis, att sådana förefunnits, hwvika gifvit grunded anledning att misstänka räkvingen ; icke såsom nu att med förtastinse at alla dessa bevis mot räkningens misstänkiighet, endast grunda anklagelsen på förutsättning af förkålanden, hvilka? bevisligen ej vuder 1iesen ägt rum, För mig är det imedliertid, i min mnärvarsnde ställ ning, af lika stor vigt, som i nyssnämnde tall, att å denna tråga utredd, emedan på den uteslutande vilar bedömandet f mitt iörhållande. I denna frå as bestämmande ingår naturligtvis icke betraktande ft, buruvida ändsmålet för min resa var at vigt eller j, lika litet som den hos mig misstänkta otåliget att hinna destinations-orten. Det kategoriska mdömet om, huruvida skäl att misstro besticket örefunnos vid det tillfälle, 2å jag bestämde kuren iör natten emellan den 8 och Y Auvusti, är vad hverje erfaren sjöman, som opariskt vil bedöa de utredda törhållanderne, lika bestämdt, med en säkerhet, mensklig omdömesförmåga medgifver, aa fälla, som jag är fös vissad, at kongl. Krig iofrätten icke underlåter att taga denna i min sak gliga fhåga i sitt upplysta och samvetsgranva -beömande. a: Härvid tår jag i ödmjukhet anbålla, att följande nom loggbok och vit eu utredra lacta tagas i bealrtanda