Aftonbladet – 19 januari 1838, sida 2

DET BÖRJAR BLIFVA MERA LJUS I SAKEN. Andra Artikeln. Något närmare om Vicekomministern Mellin, i anledning af dess framrädande inom skranket. Det är hos pluraliteten af allmänheten en gällande tanka, att det i en offentlig diskussion angående sak betyder litet eller intet, emellan hvilka personer striden föres. Denna tanka är ock i allmänhet riktig, och bör gälla utan undantag om de stridande båda äro anonyme och okände. Inom periodiska pressens område är förhållandet likväl ej alltid sådant. Sedan publiciteten börjat blifva något mera utbildad i fäderneslandet, har det också blifvit en fordran hos publiken att veta, hvem som ikläder sig det egentliga moraliska ansvaret för hvad i en tidning förekommer. Om nu, af detta skäl, de fleste tilmingsredaktörerne äro till namn och person kände af allmänheten, men det skulle falla ett eller annat nykommet tidningskotteri in, att, när de icke kunna vederlägga de förres satser, åtminstone söka förminska förtroendet till deras personliga karakter och göra deras motiver misstänkta genom uppdiktade skymfliga beskyllningar, framsmugna under anonymens skydd, eller under masken af bloti en illiterat ansvarig utgifvare, så är det tydligt att partiet icke är lika å båda sidor, då striden å den anonyma sidan just riktas emot person i stället för sak; ty den illitterate utgifvaren, som figurerar för det anonyma kotteriet, riskerar intet, så länge han icke blifver dragen inför domstol; imedlertid är det alltid någon sannolikhet, att ett sådant sätt att gå tillväga skall frambringa mer eller mindre, men likväl alltid något, intryck, blott man oförfäradt och idkeligen fortsätter kalomnierna. Det enda, de som föra ett sådant stridssätt, hafva att frukta, emedan det utgör det enda och svåraste straffet för dem, är, att deras personer skola blifva framdragna inför publiken, och det är derföre icke underhgt, om de jemra sig när sådant händer. Det är nogsamt kändt i bela landet, att redan länge ingen utväg blifvit sparad att motverka Aftonbiadets cirkulation och det inflytande, som det derigenom kunde utöfva på opinionen; samt att, medan man å ena sidan sökt uttrötta Redaktionen genom ständiga åtal och indragningar, samt uppmaningar åt alla håll ått i landsorten att ej prenumererapå bla