Aftonbladet – 18 januari 1838, sida 1

dj uppmärksamheten derpa, att den stupade gene dIral Damremont varit och att den tappre hertige: af Nemours är medlem af franska pärskamma ren, och erinrade om VEtoile såsom ett bevis p Ide sköna konsternas framsteg. — Dupin, ispet. sen för deputeradekammarens deputation, vänd sig kring samma tema, och man anmärker der isynnerhet uttrycket, vwatt ingen kammare skal Ihafva visat sig mera trogen, mera uppriktigt till gifven konungens person och hans höga fa Ismnilj (således icke konungens politik), än der Inuvarande. Konungen svarade på ett sätt, son Itycktes utmärka, att han attraperat talarens utItryck och att han fann den gifna försäkran i dentisk med den han af kammaren önskade sig, samt att han ansig tillgifvenheten för fosterlanIdet och regerings-systemet väl exprimerad gejnom tillgifvenheten för konungens person. — Storsigillbevararen Herr Barthe upprepade i de närmaste Herr Pasquiers grannlåter och mottog ett repeterande svar. Den 4 Januari förekom i pärskammaren öfverläggning om adressen till svar på throntalet. Diskussionen öppnades af den legitimistiske markisen de Dreux Brez, som med särdeles ifve: intvålade ministeren, och som till och med räckte konungen och den i kammaren närvarande hertigen af Orleans en nöt att bita. Det är ;smärtsamt,, sade markisen, ,för alla goda katoliker, att se huru kenungens barn förmäla sig med katoliker, Grefve Mole, som allt jemnt mist göra front mot den irige legitimiistens interpellationer, beredde sig just att kaIsta tillbaka äfven denna, då hertigen af OrJeans sjelf 10g till ordet på följande sätt: Jag skattar mig lycklig, som funnit detta ltillf le att ställa frågan i sitt rätta ljus. Då I kartan förkusnar fri relgionsöfniog, så kan jag icke begripa hvarfire kongl. familjen ensam skulle vara utesluten från en välgerning, den hvarje Fransman fått sig förumnad. Men äfven jag är derjemte allifor god katolik, äfven jag är mina fäders religion alltför ifrigt tillgifven, för att icke åtaga mig förpligtelsen att låta uppfostra alla mina barn i denna religion. Jag är beredd att lemna denna borgensförklaring. Detta offer af religionen åt politiken upptogs naturligtvis med största bifall af de bedagade pärerne. I afseende på kontraorderne till trupperne, som voro beordrade till Belgiska gränsen, känner man ännu ingenting officielt. Man erfar visserligen, att det artilleri och kavalleri, som var kommenderadt till Mauheuge, fått kontraordres, men befalluingen till officerarne att begifva sig till sina regementen, har icke blifvit återkallad. I stället för de afskaffade offentliga spelhusen lära hemliga dito vara på tapeten, såsom det tros, med polisens geda minne. Spanien. Carrascos band, som visat sig i närheten af hufvudstaden, hade blifvit förföljdt af nationalgardet, men icke upphunnet. Rebellerne i La Mancha hade lidit en betydlig förlust. Finansministern Mon, skall hafva lyckats erhålla några förskott på inkomsterna af Cuba, och konseljpresidenten har med franska sändebudets begifvande affärdat en kurir till Paris för att äfven söka penningunderstöd. Man talade alljemnt om Martinez de la Rosas och Torenos svara återinträde i kabinettet samt Cordovas utnämnande till nordarmeens: öfverbefälhafvare. Enligt underrättelser från Navarresiska gränsen, meddelade i tidningen Sentinelle des Pyrenes, hade den Carlistiska expeditienen inryckt i Castilien. Den består af 15 bataljoner, utgörande ungefär 7000 man,; och är sammansatt af endast; Castilianare. Den är helt och hållet ny-utrustad och försedd med engelska gevär, som blifvit lyckligen inskeppade till trakten af Bilbao. Ett stort antal fransyska officerare af åtskilliga grader äro anställda vid denna korps, och man håller troligt, att öfverbefälet anförtros åt en fransk officer. Någonting efgörande kan likväl svårligen företagas, förr än expeditionen slutit sig till Cabreras trupper. Sanz har blifvit öfverbevisad om tillg:epp af en b:tydlig penningsumma, och är dömd till döden. Villareal, som äfven misstänktes derför, hade återfått sitt befäl. General Garcia hade kungjort, att alla Carlister, som flyktat till Frankrike, kunna återvända till Spanien, och köpa sig fria från all aflägsnare militärtienstsörins mot ett visst belonn