Aftonbladet – 16 januari 1838, sida 2

Nedanstående uppsats, insänd till Red. af Che fen för Gensdarmerikorps-n här i hufvudstadei Herr Majoren C Ahlström, innefattar åtskillig uppgifter angående berörde korps och dess tjenst goring, hvilka förtjena läsas i sammanhang met den artikel, om möjligheten af en reform hufsudstadens polisbevakning, som förekom detta blad för sistlidne Fredag. Nämnde artikel angick, såsom läsaren torde erinra sig, der frågan, huruvida icke säkerhetspolisen härstä. des skulle kunna reorganiseras på det sättet, at de nuvarande anslagen tör polisbetjenivgen och genosaarmerikorpsen sammanslogos, för att dera bilda en disciplinerad men civil polis, som nat och dag patrullerade öfverallt i hufvudstaden, med vissa embyten; hvarigenom man kande hoppas att komma till en mera fullständig bevakning och tillika få polisinrattoingen så ställd, at betjeningen icke för sin utkomst behöfde så mycket lefva af vexationer och bötesmål, som nuv upplaga största delen af deras tid. — Det ä1 tillfredsstallande att fiuna, det den insända artikelns författare icke har någon invändning emot sjelfva principen ai detta förslag, utan tvertom gifver den ett bestämdt företräde framför hvar2 annat sätt, hvilket ger sannolikhet åt den förmodan, att denna 1då redan förut varit föremål för Herr Öfverståthållarens uppmärksamhet, och vi böre då tillbaka erinra derom, att uppatsen i Lördagsbladet hvarken åsyftade eller inehöll någon anmärkning emot gensda mericorpsen och dess uppfyllande af siva skyldig eter. Asyftningen dermed var endast att visa, let en sådan korps, i följd af sin militäriska rganisation och kasernlifj icke kan utrvät a, hvad en väl organiserad och tillräcklig poishetjeniog skulle kunna, emedan den väl uppyller sina skyldigheter med patrulleringen och viträder vid arrestanters trausporterande, men öfrigt icke kan användas att utspana oeh uppäcka begångna förbrytelser. Den egentliga invändningen, som a insändaren gtres emot det i Lördagsbladet intagva förslaset, är att beräkningen af polisbetjeningens sf öning är för lågt upptagen och vaktgöringes Htför strängt beräkvad. Detta är ganska nöjligt; men lika säkert är det också, att om ehotvet af en förändring erkännes, samt de om hafva mflytelse på äenderna och makten i änderna, äro ense i viljan, så kunna de svåriger, som Jigga i vägen, endast vara af jemförelseis mindre betydenhet. Hufvudstaden har t. x. 2000 man garnison, utan att räkna oartilleets och flotiaus personal. Om blott 200 ran f dessa indrogos, så kunde ett tillräckligt anslag eraf vinnas till fyllande af behofvet, i fall ensdarmerne derjemte reformerades. Hvarföre kisterar nu garnisonen? jo hufvudsakligen för idmakthållsnde af ordning och säkerhet i hufadstaden. Om då hvardera regementet hade