Aftonbladet – 12 januari 1838, sida 3

,Jaf paviljongen, hvarigenom hon en hindvänd-ning fick se Carl i hans kongliga befattning. -IHan fick dock se henne, tog fatt henne och ; begynte kyssa och omfamna henne, så att hentines klädning var alldeles nedsölad af hans bloI diga händer. Detta uppträde verkade likväl så -I mycket, att han blygdes för sin svaghet och -Islutade upp med svinslagterioch korfmakerii handteringen. : Den franske författaren anmärker, att många regerande furstar befattat sig med lägre handarbeten: Kejsar Frans II gjorde lack, och Ludvig XVI smidde låsar. Hen hade kunnat tillägga många flera exempel, såsom att Georg III I I brukade ett litet hemman, att Adoli Fredrik Idref diverse hendtverk, bland annat boktryc -Ikeri); att gamle kung Ferdinand i Neapel Ifiskade och sålde fisken på torget (hvarvid Ihan ofta råkade i slagsmål med lazaronerIna); att jagt varit en ävnu brukligare sysI selsättning, som ofta öfvergått till en utesluTItande passion, och lika väl som korftillverkningen spelst regeringen i händerna på gunstlingar; att slatligen exempel icke ens saknas af furstar, som offrat sin tid och uppmärksamhet på ännu slemmare passioner, såsom krämeri och schackr:ri. Efter som vi kommit på kapitlet om Carl IV, vi!ja vi imedlertid innefatta alla dylika furstliga binäringar under siskoukorfven, och på ett ögonblick se till, huru denna står tillsamman med det egentliga furste-kallet, att pallena styra riket. Alla furstar äro stora, visa, goda, outtröttliga i sina hofmäns och andra lojala undersåters ögon (eller kanske rättare munnar); och besynnerligt är det såldes, att ett så förskräckligt extra skrik skall dessutom föras om några få, som stundom visa sig verkligen ligga hand vid regeringsärender; när alla ändock äro stora, så förstår man icke så roga, hvad desse cå skola vara. Säkerligen skulle den ifrågavarande korf-! makaren hafva strängeligen straffat hvarj: spefogel, som vågat siga, att han icke allena styrde riket; och ännu hårdare hade straffet blifvit, om den oförskämde gått så långt, att han sagt: de, som verkligen styra, böra vara redo skyldige inför någon annan än korfmakaren,. Oechj all billighet ferdrar ett grufligt straff på dylika hädelser. Ado!f Fredrik tryekte och satte, under det hans namnstärapel under regerings-besluten trycktes -f personer, dem andra tillsatt I fall han sjelf tillsatt dessa, och de nb. icke varit ansvarige infor någon annan än honom, så hade han väl ändock tyckt och satt; men skilnaden hade varit, att desse haft vida angenämare befattning, i så måtto, att de behöft söka behaga blott en, i stället för att söka fleras bifall. Och den största fördelen hade varit, att A. F. sjelf haft det nöjet att hetas allena styra rikety, utan att derföre behöfva försaka nöjet att trycka, likasom Carl IV icke för samma ändamåls vinn:nde behöfde afstå från siskonkorfvens ära. Visserligen iutygar all verldens erfarenhst, att bland dem, som hetats allena styra riket, ganska :å befattat sig det ringaste dermed, och ingen förmått göra cet absolut allena; men detta bör icke hindra oss att predika om saken, fastän vi veta den vara — fiction, ) Ännu fiovas, på ett boktryckeri i Stockholm, den regal och den press, som H. M. nyitjade. I mannaminne fanns ännu klädet med kronorna qvar på pressen. Den, äfven i Sverige, under namn af Baron MT: 11 1 oo TT TA dt -— sv.