sjelft så skickligt i hopsmidningar åt publiken, ja, sjelfva husvärden säges haft den obarmhertigheten att vräka institutets chef ur dess logis i Spetsens backe, så att han nödgats retirera in den lilla byrån. Till råga på allt detta komma institutets sättare och tryckare och säga sig hafva något otaldt med Hr Majoren. Institutet har nemligen utgifvit en anmälan, hvari det, såsom orsak till tidningens upphörande, bland annat angifver pbristande moralitet hos bektryckeri-arbetarnen, en beskyllning, för hvilken ett par af dessa lära ämna att yrka afbön å Hr chefen, under påstående, att helt andra och flera orsaker vållat plakatets död, nernligen: 1:o brist på stil, som ej räckt till mer än ett nummer; 2:0 brist på papper och färg; 3:o brist på manuskript, och 4:0 framförallt brist på penningar. Imedlertid tröstar nstitutet prenumeranterne dermed, att desse på byrån kunna blifva upplyste om, att de intomne prenumerations-medlen blifvit rätt ill tidningen använda, hvarm:d prenumeanterne också böra vara rätt belåtne.