Aftonbladet – 11 januari 1838, sida 2

ligen. Men när? Det beror på omständighe terna, Hvarje folk har sina egna revolutions-elementer, på hvilka man bör observera, om man vill ise några prognostica; hvardera har en viss punkt, hvarifrån all rörelse måste utgå. I Tyskland är denna punkt universiteterna. Fo!ket må känna det högsta behof af en förändring, folket må önska och vilja den så mycket som helst; ingenting sker ändock förr, än vederhbörande filosofer hunnit konstruera och deducera och iopassa friheten i sina systemer. Tills det ta hunnit försigså, måste folken vänta besked ligt. Stundom kommer någon hedersman, som iunderhjelper arbetet med någon hårdhändtare påstötning och ger ökad fart åt de lirdes experimenter. Så har kung Ernst nu gjort och träffat alldeles på ätta stället; han må hafva igjort sitt folk hvad han behagat, det hade blott , varit en homoeopatisk dosis; men han har gif vit lärdomssätet en spark, och den kan komma att sätta blodet i något snällare omlopp. Men när kan, äf.en med detta, någet resultat vara att vänta? Vi vilje öppet yttra vår öfI vertygelse, att det är mycket långt till. Skälet till denna öfvertygelse är följande. I När ett folk pånyttföder sig och sitt samhällsskick, afspeglas gäsningen af striden i språket. Detta tecken bedrager nästan aldrig. evolutionens språk är kort, blixtrande, tveäggadt. I Vreden, smärtan, det våldsamma beslutet framstötes i några få skarpa ord, som man knappast kan kalla anvat än naturljud. Man elektriserar icke massor, man dundrar icke med tyranner medelst långsläpiga perioder, der man måste spika fast föresatsen, på det han icke må digna ned af trötthet, innan eftersatsen blir född; man rörer icke upp himmel och jord m-d mellanmeningar, som måste afskalas, såsom skifvor-. na på en rödlök, för att få rätt på hvad tala-: ren eller författaren menar. Som sagdt är, i Tyskland skall rörelsen komma från professorer och gå till studenter. Desse sednare hafva länge förrådt god lust och gjort experimenter i Burschenschafter; men de hun-! no aldrig någonstädes, ty invan de hittat komklusionen af sin syllogism, sutto de gemenligen på Spandau eller något annat hederligt ställe, I storligen förvånade att polisen kunde få sina! meningar så hastigt färdiga. Hade blott polisen ! varit artig och väntat en liten stund, så hade: Burscherne nog blifvit svårare att reda sig med. ! Vi föreställa oss, huru en Tysk skulle samman-! sätta ett revolutionärt anslag på knu:arna; uni gefär så här torde det elektriserande dokumentet komma att låta: Da die das in allen Völkern vorziglich hervortretende Volkthämliche, nicht weniger als den mehr in den geistig gebildeten, als in den noch ungebildeten innig gefihlten, Drang zur Unabhängigkeit, uberhaupt kräftig adpika Natur den Höheren oder niedrigeren Standpunkt, wo diese Völker sich in Verhältniss zu den i I brigen befinden, dunkler oder klarer, doch immer unabweislich angiebt; da es immerhin unliugbar bleibt, dass die reine Nationalivät, von allen, denen besonders drzu eine gegebene Befugniss zusteht, klar aufgefasst und suf die ichtigen Stufe reiner Vernänftigkeit gestellt sein muss, damit der schöne und die Menschheit ehrende Einklang zwischen die höheren und niederen, das heisst die im MWissen eingeweihteren und die nur durch einen blinden, doch richtig tihlenden Insiinkt handelnden, nicht nur nicht gestört, sondern mit noch innigeren Banden nationeller Liebe und eines, ullen Anstoss beseitigenden Vertranens verstärkt and bis zum uneigenniätzigsten Enthusiasmus aufgesteigert werde; so haben Endes unterzeichaete nicht umhin können, ihre lieben Comparioten zu etner lebhaften Vertheidigung ihrer ingebornen menschlichen und bärgerlichen, nicht sur im Interesse des allgemeinen und allgemein vältigen Wohles, sondern such in dem des ein elnen Staatsbärgers unabäusserlichen Rechte ineigenniätzigst aufzufordern c. Ic. c. Troligtvis kommer ingen att skrifva just detta; nen så hafva tusende tyskar skrifvit och komna säkert tusende att skrifva, äfven i pröfvande örhållanden, då ett kort, skärande, latt fattadt rd är af nöden, och då det enssmt kan göra erkan. Äfven den mest spirituelle tyske förttares qvickaste och lättaste, godsinta eller bi. 1: ee Aa Tr . a a ee