Aftonbladet – 10 januari 1838, sida 2

kanslistbeställning, utan nödgas taga dem på prof tills vidare? Det är ei att förmoda; och något annat skäl har likväl icke blifvit uppgifvet. Under det å ena sidan så månget embete icke kunnat finna mannen, så har å andra sidan ofta händt, att mannen icke kunnat fivna embetet, utan fått nöja sig med blotta titeln. Sålunda har det vid årets början befintliga antalet af män med lösa titlar blifvit ökadt med inemot halftannat tjog nya. Riddarhuset har, så vidt man i hast kan minnas, öppnat sig för blott en enda förtjenst, men riket har fått emottaga tvenne nya Rikets Herrar, hvaraf dock den ene var så till vida herre forut, att han var kammarherrez: Riddare och kommendörer hafva blifvit gjorda med en frikostighet, som, derest detta sag af plantering ger någon duglig frukt, fyller framtiden med lysande förhoppningar. Ty icke minäre än 6 tjog dylika värdigheter äro under året satta, utan att räkna det halftjog, som öfverfört glansen af vår ära till främmande land, Ett mindre lysande, men mera ömmande föremål för en vis och mensklig regeriezg, är fattigvården. — Från alla kanter förspörjes klagan öfver förökningen af de utarmades anantal, och ingen länsstyrelse förnekar, att fattigvården, i anseende till författningarnas oduglighet, utgör snart sagdt dess största bryderi. Hvarje län, hvarje stift och församling, har i långa tider med möda och uppoffring sökt ordna detta vigtiga ärende efter bästa förstånd och samvete. Endast styrelsen, den med tillfälle och kraft att verka utrustade styrelsen, har förblifvit overksam, eller verkat på detta fragmentariska sätt, som ökar i stället att minska oredan. Det förflutna året har icke heller blifvit vittne till något system i detta maktpåliggande ärende. Några föreskrifter, åsyftande att taga vara på de smulor, riksstaten kan erhålla af backstuguoch inhyseshjon, hafva uncer året blifvit utfärdade, hvarjemte, på grund af äldre föreskrifter, några försök blifvit anställde till öfverårige fattige personers beskattning; att fattigdomen genom dessa åigärder skall minskas, är dock en förhoppning, den ganska få dela. Styrelsen mottager imedlertid nu underrättelser från stiften, för att samla erfarenhet om fattigdomen, som sedan urgamla tider varit ca af Svenska folkets tillbörigheter. Detta innefattar dock ett lofte för framtiden; önskligt vore, att det måtte bära någon frukt. Skulle man sluta något från resultatet af fordna dylika preliminärätgärder för icke mindre vigtiga ändamål, från den konservativa sidans idkeliga rop om tvångsåtgärder mot bosättning, mot hemmansklyfning, mot giftermål, mot rättigheten att rjuta eget försvar och mot rättigheten att utan några af styrelsens eller korporationers patronat i förväg lagda hinder få arbeta för sitt uppehälle, så har man stera skäl till den fruktan, att den inflytande erfarenheten antingen förblifver ofruktsam, eller ock kommer att utveckla sig i några fragmentariska åtgärder af tvång och förtryck mot den klass af medborgare, som ej besitter annat kapital än arbetsförmågan. Frågan om förekommandet af de fattigas tillökning, eller med andra ord, att afhjelpa missförhållandet mellan populationens tillvext och landets resurser att försörja densamma, är utan all-jemföre!se det vigtigaste problemet för statsmannen, emedan den i sig innesluter nästan alla andra både politiska och sociala ämnen. Ingen frågas behancling visar också i sitt närvarande tillstånd hburu litet de, som hafva makten i händerna att förordna och organisera, tänkt sig in i själen af samhältet, och tagit i betraktande den mängd af inre och yttre orsaker, som samverka till det onda och tyckas tro, att alltsammans kan afbjelpas genom försöken att medelst yttre band återföra iorhållanden af tider, som aldrig mera kunna återkomma. Det är likväl en sanning, hvarom alla änkande äro ense, att Sverige skulle kunna föda minst en dubbelt så stor befolkning, som det gör för närvarande om de krafter och resurser, som finnas, rätt begagnades; men för detta änieamål vore det nödigt, att de som stå i speten för ärenderna skulle förstå att uppskatta nenniskan och dess rättigheter i alla dess olika tällningar, såväl inom familjen, som mellan de erskilda klasserna inbördes och till näringslifet, samt afkasta åtskilliga af just de fördomar, rån hvilka man mest ogerna vill skilja sigma 2 I ouUduniRnge bhbönvs oo Af