Aftonbladet – 8 januari 1838, sida 2

räffa på vår unga drottning? Gud förbjude det! Men vi beirakte mer de moraliska än de ekonomiska resultaterna af frågan. Vi hoppas, att en lycklig natur och en omsorgsfull uppfostran skola frälsa henne från de frestelser, för hvilka hon utsättes genom mimistrarnas försök att ständigt hålla framför hennes ögon skådespelet af några löjliga ursäkter för de allmänna medlens bortslösande. Men det finnes äfven för henne en framtid; och det är fruktan värdt, att denna civillista engång skall stå upp emot henne, så oskyldig hon än är deruti. När nyhetens glans har fördunklats, och ungdomens behag förgått, och tiden och händelserna och de menskiga svagheter, hvarmed vi alla äro behäftade, sedda på nära håll, gifva några verkliga och flere nbillade orsaker till missnöje, skola de itenrs, som åtfölja denna civillista, blifva det första, hvarvid man fäster sig. Massorna skola då, sin okunnighet, jemföra denna, som de tycka, för en person enorma sumima med sitt eget bittra sträfvande och hjelplösa belägenhet. Innan denna dag inträffar, skola de nuvarande ministrarne sannolikt hafva åter nedstigvit till sitt ursprungliga intet; men Regenten är, så att säga, en fastighet i staten, och huru stor drottningens impopularitet en gång kan blifva, kommer skulden derför att återfalla på det parti, som nu har makten. Det finnes också icke en enda ursäkt för ministrarnas förfarande och aldriz hade tiden varit lämpligare än nu, för en besparing. Då Georg den fjerde uppsteg på throneo, var han redan en gammal väusting, allt ifrån ungdomen van att tillfredsställa fordriogarva af sina slösande lystnader och gränslösa nycker. William den fjerde var mera regelbunden i sitt lefnadssätt, men intagen af absurda begrepp om den yttre kungl. värdigheten och full at vulgära fördomar som han hade samlat ombord, samt hade dessutom en hel kull af illegitima ba:n, som oupphörligt ropat: gif! gif! , Med sådane män hade kanske intet varit att göra, ty de hade skiljt sig vid sin minister, om ecna velat sätta inskränkningar i fråga; mer lord Melbourne hade i sin hand en oskyldig flickx, omsorgsfu!lt och sparsamt uppfostrad, och med ett böjligt sinne.n