Aftonbladet – 30 december 1837, sida 4

(ee RAR WE (PRE mv VA 7 FER hatt added MIMSEDYAA till Victor Hugos biografi, som man i allmänhet härstädes har sig så foga bekant om denna märkvärdiga skalds föregående lefnads-omständigheter. Victor Hugo föddes 1802 i Besancon i Frankrike, Hans far var öfverste; hans meder, dotter af en kapten, förenade sällsynta egenskaper. Sex veckor gammal, öfverfördes han till Elba, hvarifrån han 1805 återkom mel sina föräldrar. 1807 åtföljde han sin far till Italien, der denne stridde emot Fra Diavolos frukiansvärda röfvarskaror, såsom guvernör öfver provinsen Avellino. 1809 återkom han med sin mor och en yngre broder till Paris, der de båda barnen sattes i skela. Modren forde ett in-: draget lif, och i två år dolde hon i sitt hus en general Lahovi ve, för att skydda honom för Na I poleons hämnd. Redan vid denna tidiga ål läste de båda gossarne med denne general Ta8us och Polybius. Efter någon tid lemnade LÄR, bovie husetioch dog 1811. Sedan dennatid var Viktor länge royalist. Han uppehöll sig 1811 med sin mor i Madrid, seden fadren nu blifvit beferdrad till general och i sådan egenskap anstilld i Spanien. Både han och brodren blefvo i Madrid satta i ett adels-institut; men 1812 skickade fadren dem åter till Paris, der de, under en nitisk privat lärare, fortsatte sina studer. Vistandet i Italien och Spanien, i förening med modrens royalistiska tänkesätt och milda sinnelag i öfrigt, samt fadrens entusiasm för Napoleon, måste hafva starkt verkat på den unge Victors sinne; ty i hans produkter urder hans sednare lefnads-år finner mao mycket, som tycks antyda sådant. Redan vid 13 år försökte han sig i skaldekonst till Rolands och riddartidens ära. Föraldrarne skildes åt i följd af elika politiska grundsatser, och fadren satte sina söner i College de Louis Iz grand, der Viktor under det egyptiska namnet Irtamenr, af sorg öfver skilsmessan från sin moder, författade ett royalistiskt sorgespel i den klassiska skolans smak till Ludvig XVIII:s ära och af glädje öfver hans återkomst. Detta sorgespel blef dock ofulländadt, liksom flere andra arbeten af honom 1817. Han insände ett peem Sur les avantages de Cetude, till franska akademien, der hans med täflare, hvilka, liksom han, första gången uppträdde som aspianter, voro: Lebrun, Delavigne, Saintine, Loyson. Han erhöll blett mention honorable, emedan akademien ansåg honom vara mer än 15 år, hvilken ålder han uppgifvit i sista raderna af sin prisskrift: moi, qui toujours fyant les cites et les cours, de trois lustres å peine a vu finir le cours. Då han sedermera företedde dop-attest, var I priset redan bortgifvet. Året derpå, 1818, vana hans broder Eugene priset vid jeux floraux i Toulouse, och Victor, eggad af svartsjuka öfver sin brors framgång, vann 1819 två pris af samma akademi, det ena för en royalistisk ode vid uppresandet af Henrik IV:s stod på Pont-neuf; det andra öfver Jungfrurna af Verdun. Modren hade varit sjuk, och då Victor en natt vakade öfver henne, yttrade hon sin ledsnad öfver att icke äfven han sökte vinna ett pris. Han började samma natt arbeta på den första prisskriften, och då mergonen inbröt, var den färdig. 1820 blef kan krönt för det herrliga poemet Ifoses vid MNilen och utnämndes till maitre des jeux floraux. Dessa arbeten, i förening med omsorger för hans uppehälle samt politik, men mer än annat hans häftiga kärlek till en barndoms inklination, hindrade honom att fortsätta sina studier i lagfarenheten, 1820 började han sin Han dIslande (Isländaren i Norge), hvartill han först 1823 kunde erhålla förläggare. Hans enda syfte dermed är att tolka sin passion för sin älskarinna, till hvilken han icke ägde tillträde. Ethels och Ordeners böjelse till hvarandra är en teckning af Hugos egoa förhållanden. Han utgaf äfven ett band royalistiska och religiösa oder, och tillika med flere vänner: Conversateur litteraire, som innehåller artiklar om Scott, Byron, Moore, jemte politiska satirer. Under namn af dAuvergny, gjorde han öfversättningar ur Lucanus, Virgilius m. fl. Efter modrens död flyttade Hugo till en aflägsen boning, men emottog intet understöd af sin far och arbetade dag och natt i afsigt att, så snart det blefve honom möjligt, begära sin älskarinna sZhand?! Irdetta fall gynnade honom slumpen, Hans ungdomsvän Delon hade blifvit invecklad i sammansvärjningen i Saumur. Hugo tillbjöds kriftligen hans moder sitt rum för hennes fe a ee 2 SIT mm or -—