Oförmodadt instörtade hen i hyddan för at underrätta Elisa (detta är det kristna namnet som svarar mot det Arabiska namnet Fatme) att hon blifvit varse på afstånd någonting som liknade en ryttare i fyrsprång. Men det som hon, liksom jag i första ögonblicket, tagit för en ryttare, var icke något annat än den förgäfves väntade höfdingens häst, hvilken höjd af skum och befriad från sin börda, återkom til: sin herres boning. Jag igenkände djuret på den blessyr, som jag tillfogat det i hufvudet. I fall Elisa ännu hade kuanat hysa det ringaste tvifvel om min berättelses trovärdighet, skuile det hafva tillintetgjorts genom detta lefvande och underbara bevis. Jag beredde mig just tll att öfveriala henne att fölia mig till hennes landsmän, då hon af egen drift tillkännagaf, att detta var hennes beslut. Efter hvad jag redan förklarat dig, yttrade hon, är det endast min djupa känsla för och min tacksamhet mot min välgörare ech man, som kunnat fo må mig att öfvergifva Al gier för att söka en ullflykt i denna vilda trakt; i Alis ömhet allena har jag der funnit något behag, och för ingentivg annat än hans kärlek, och emedan jsg visste att han ej kunde letva mig foru an, glömde jag eller rättare tvavg mig att glömma mitt fädernesland, mina landsmsn och mina anhoriga. Nu, då jag förlorat ho nom, har jag ej något vidare att uträtta här; de band, som fästade mig vid detta folk, äro sönderslitna, och heldre än att falla i en grym hednings fångenskap, vill jag återvända till dem, som äro mina bröder, ej mindre genom tungomålet, än religionen och sederma. Lofvar du att beskydda Alis enka, som vill visa dig vägen, hva på du kan återkomma till de dina? Adla qvinna!, utropade jag, nedfallande på mina knän och fattande henues hand för att kyssa; nicke blott öfver min arm kan du befalla, utan öfver hela min undergifna person, sådan du här ser den framför dina fötter. Gör med den hvad du behagar. Säg blott ett ord, och jag will bestiga det stora Atlas och vandra ända till Tombuctus landamären, för att bringa dig käkarne af den hvita elefanten, eller jag wil stör.a mig ned i oceanens djup att söka efter de dyrdaraste perlor. Jag är beredd att göra allt hvad du kan finna för godt att fordra af mig, vo e det än offret af mitt lif.n nJag begär ej så mycketn, svarade hon; vjag hyser ingenting mindre än dylika griller. Det enda jag önskar, är att du måtte tjena mig som! brer och att da såsom såden lofvar mig välvilja och hägn. För öfrigt behöfver du ej oroa dig, ty vet, att jag, fastän en Beduim, icke är någon tiggerska.n Vid dessa ord upplyftade hon en ofantlig; sten, som var liggande i midten af byddan, , döljdes af en halmhög, och fremdrog n iv påse, full af guld och silfverstycken. I Algier väntar oss änvpu mer härafy tillade hon. Genast derefter gaf hon befallning till negrinnan att lasta en mulåsna med allt bvad hon ägde af något varde. En mängd boskap, som, vaktad af en arabisk herde, betade i grannskapet, drefs framför; negrimnan, sittande på muläsnan, föjde derpå med hundarne, och sedan jag för större säkerhets skull höljt mig i en gammal mantel, som tillhört Ali, samt hjelpt den vackra fransyskan upp på den trogna springarn, svingade jag mig sjelf upp bakom henne, för att på det sättet anträda resan till Algier. Det var nära middagen då ett lyckligt öde lät mig och min karavan uppnå hären, som, för ätt återhemta sig litet efter de ovanliga fstigerna, lägrat sig just på den slätt, der jag föregående natten sett eldarne lysa. Oflicerarne och soldatern? blefvo ej litet öfverraskade att se mig återvända i ett så besynnerligt sällskap, mig, som de antecknat på listan öfver de döda och! felande (92 man voro sårade). Men jag sjelt förvånades ännu mer, då jag, sysselsatt att tillfredsställa den enträgna nyfikenheten hos minal: kamrater, som slutit sig omkring mig, såg mini följeslagarinna med ett rop af glidje kasta sig il armarne på en ung soldat bland Zouaverna, medl nvilken hon hade vexlat några ord. Denne soldat var ingen annan än hennes bror, hvilken, j! likasom hon, såld på slafmarknaden, blfsit af! sin herre bortförd åt ett annat håll och hos denne måst göra tjenst såsom trädgårdsmästare. 1i Trots Ahs alla efterforskningar, hade hans sy IK ster aldrig kunnat om horom erhålla den min-!:,