Aftonbladet – 30 december 1837, sida 4

tjensten, all halva bibehallit nagot mera kallbledighet i striden, än våra medarbetare i vipgårdenv, fastän vi aldrig deltagit i de pruda deklamatie nerna emot polemiken, och någen gång roat oss att i en skämtande ton pipa upp, kamraterna, som aldrig underlåtit att låta sådant göra hehörig verkan på deras utomordentliga lättretlighet och afundsjuka. Detta oaktadt kunne vi försäkra, alt ingen skulle vara mera tillfredsställd än vi, om det sätt på hvilket tidningsstriderna hittills blifvit förda kunde upphöra, och uppriktigheten af denna försäkran lärer knappt behöfva af någon betviflas, då det nästan uteslutande är Aftonbladet och dess förläggare, mot hvilket alla de öfriga tidningarna riktat sina grofva personligheter. Såsom medel till detta vinnande af en förändring tage vi oss derföre friheten framställa följande förslag: 1:o Att ingen tidnings redaktion hädanefter söker att krypa bakom anonymens eller någon illiterat ansvarig utgifvares skyddsvårn, utan att den eller de, som hafva hufvudredaktionen af hvarje tidning, jemväl öppet framstålla sig inför publiken, och på sådant sätt, såsom Fransmännen säga: betala med sin person, 1 afseende på det moraliska ansvaret inför allmänheten för hvad tidningen innehåller. Såsom ett exempel till stöd för detta förslag, vilje vi blott nämna, att om t. ex. v. Comministern Mellin redan 1 början af sistl. sommar hade ansett sig vara allmänt känd, såsom hufvudredaktör at Freja, så hade han väl aldrig vågat att göra berörde blad till en nederlagsplats för så mycken smuts, som då skedde, men hvaruti vi hoppas, at någen förändring skall inträffa med nämnde blad, sedan hvar och en ru mera vet, till hvilken man bör hålla sig i afseende på det som deruti intages. 2:o Föreslå vi, att hvar och ea af tidningarna, så väl större som smärre, måtte lemna publiken en kort och tydligt sammanfa:tad trosbekännese om sina tankar i afseende på våra förnämsta samhällsförhållander. Härunder förstå vi icke blott, att den ena tidningen förklarar sig ämna blifva Svensk i ordets egentliga bemärkelse, den andra moderat liberal, den tredje moderat minristeriel tidning o.s.v., utan att hvar och em i de serskilda frågorna för dagen eller för den kommande, framtiden förklerar sitt tänkesätt detaljeradt och utan förbehåll. Såsom några tjenliga punkter att i detta afseende utlåta sig öfver , viga vi föreslå följande, om hvilka vi framställt vår egen trosbekännelse, och som sednast vidrördes i gårdagsbladet ; t. ex. ett tydligt uttalande öfver den allmänna frågan; huruvida en representationsförändring bör grunda sig på ståndsförfauningeos bibehållande eller icke; frågan om nyttan af tätare riksdagar, om en reform till vinnande eller realiserande af de utaf 1809 års lagstiftare åsyftade kontrollerna på styrelsen ; om publicitet at Statsrådets protokoll i ärender som röra allmänna huskållniogen m. m. Vidare skule det bidraga till samma ändamål, om hvarje publicist fram!ade de hufvudgrunder han adopterat för en näringsförfattning , och en motiverad åsigt, rörande tulloch beskattningssystemerna ; att hvarje tidning tillkännagaf i hvad mån och på hvad sätt den ansåge statsutgifterna kunna inskränkas, vare sig å hofvets, ministerstatens, krigsbudgetens, extra anslagens för försvarsverket eller de öfriga extra utgifternas titlar. Genom iakttagande af dessa båda omständigheter är det klart, att polemiken nödvändigt skulle efter hand öfvergå ifrån person Itill sak, eller åtminstone att man lätt skulle blifva varse, hvilka tidningar som drefvos at nit för det allmänna eller endast arbetade för lega, eller drefvos af lumpna passioner och en kälkborgerlig ton och afundsjuka mot hvarandra; och för det andra skulle allmänheten innan kort kunna urskilja först och främst de tidningar, som hafva några åsigter, från dem, som icke veta hvad de vilja, och sedermera välja ibland de förra. Skulle detta förslag finnas antagligt, så hemställa vi, att det kunde sättas i verket genast med det nya årets början, och få härmed å vår sida vänligen önska våra kolleger ett godt slut på det gamla. BOKHANDELS-BULLETIN. Till de kalendrar och almanakor vi före juJu 3. oo ach hland hvilka vi?då aoläömde