BESS FE Jes Spjee LS YST GCI TFrke is blick, som påkallade hela min själsnärvaro. Då de närmat sig på ett afstånd af 20 eller! d0 steg, begagnade jag tiden att gifva eld på den främste, innan den andre i oriningen havn framkomma. Lyckan ville, att jag träffade honom, och jag såg honom falla död af hasten. Så snart den andre nalkades mig, kastade jag mig emot honom med fälld bajonett, under det jag gaf hans häst ett slag för hufvud:t, och då cenne häraf stegrade sig, tildelade jag rytta n, m delst ett annat slag, ett dösligt sår i venstra sidan. Den tredje, som, utan att träffa, afskjutit mot mig sin pistol, var icke mer än 5 steg derifrån, då han, seende den förra falla af hä sten, hastigt omvände sin springare och flydde i fyrsprång, under förfarligt rop af El-mouth! El-mouth! Då de båda frigjo de hästarne sågo den tredje jaga bort, följde de efter med ljungeldens fart, innan jag hunnit bemäktiga mig en af dem, och lemnade siva ryttare utstrackta på marken och ba:ande i sitt blod. Den af dessa, sem först stupat, tycktes vara omkring femtio år; han hade ett vördnadsbjudande, ehuru dystert och vidt, utseende. Ett långt grått skägg gick ner från hakan, och de djupa fårorna i hans ansigte tillkännagåfvo den oforskräckte krigaren och den erfarne sjömanren, Den andre syntes ännu icke hafva uppnått sitt 28.de år; han var 1 ungdomens fuila glans och skönhet. Hans öfverläpp var lätt skuggad af en svat mustasch, och ansigtsfärgen, likasom hans klädedrägt, förkunnade senen af en förnäm familj och den i staden uppfostrade. Den hvita tur banen hade fallit af på sidan om honom; genom sen fina yllekappan, som öppnat sig litet genom blodflödet, fick man skåda en präktig, guldbro derad unde rock och ett par vida röda byxor, som räckte ner till knäna; och kroppen omslöts af en perlstickad gördel, i hvilken suts två med silfver inlagda pistoler. Sem jag icke hade någon tid att förlora och jag fann mig redan hafva svårt nog med att bära mig sjelf och mina egna effekter, kunde jag icke belasta mig med d vapen eller kläder, som tillhörde de begg: döda. Imedlertid tvekade jag ej att forsöka medfsra den yngres gördel och pistoler, hvilka sednare kunde blifva mig till gagn under vägen. Jag fästade dessa säkert under min kappa, och af fruktan att blifva forföljd af den tredje ryttarn, hvilken sannolikt begifvit sig bort att söka förstärkning, fortsatte jag åter min vandring skyndsamt och försigtigt. För den, som icke fullkongligt känner till dessa trgkter, är det nästan omoijligt att der leta ig fram och att kunna välja ten rätta vägen midt ibland de håndrade, som på alla sidor korsa hvarandra mellan klippor och småskog Också dröjde det icke förrän jag alldeles förlorade spåren efter armen, och såg mig tvungen : att slumpvis följa den förmodade riktningen åt Mitidja och hafvet. Det tycktes mig, som, il fall jag kunde uppnå slättlandet, jag skulle vara : i säkerhet; men jag betänkte icke, att det varl! just der, som jag lopp största faran från Bedui! nernes sida. Alla mina ansträngningar, för att! inna öfver bergen, blefvo fruktlösa. Ständ: gt)! visade sig framför mig pya branter och höjder; om alla källor voro uttorkade, fann jag intet vaten att släcka min b-ännande törst, och mot mid retten kände jag mig så trott och utmattad, att jag, itan att oroas öfver defarer, som omgåfve mig, ler de ännu större, sem väntade mig vid dags1 juset, var just i begrepp att kanhända för sista J ången utsträcka på marken mina vanmäktiga emmar, då jag i en hast varseblef en öppning skogen framför mig. Jag skyndade ditåt ochV pptäckte slutligen, till min stora glädje, straxt —omm —-— -— edom mig Mitidje-slästen, och längre bort ha! et, omslutet af en slöja af mörker. L Flere eldar brunno på slätten och tycktes o ig höra till de våras läger, hvarföre jag, upps, muutrad af denna glädjande visshet, straxt bör ide nedstiga utför bsrget, i ändamål att åter äffa hären innan dess afiåg. Betraktadt ifrån 85 öjden hade fältet icke synts mig längre aflög-d t än ena halftimmas väg; mer huru irrade jeg hå ig! Jag behöfde en timma för att endast komhe a ned utför berget, ty flere än tio gånger m åste jag göra omvägar, för att undvika en hög j På ippspets eiler ett djup, som stängde väg.n je2t! idtligen kommen till slätten , visste jag ej mer, iken riktaiog jag borde taga, emedan eldargå helt och hållet försvunnit ursigte, sedan jag sö) nnoat höjderna. Jag tvingades då att blindt sto ja den väg som tycktes mig den bästa, och !hbo ; dröjde icke att på nytt gå vilse, i hä Flere timmar irrad jag omkring, utan att j bli traffa en menrniskoboni ;g eller en böck; tör-!en o, anst ängmingen och f rtviflan plågad: mig XO