SVATIRHUSIE SY CHOO ooo 9 06007 oo MM att vinna, bör enligt vår tanka vara att så mycket sem möjligt realisera den idd, som bodde hos grundläggarne af nuvarande statsskick, men hvartill de uti så många fall misstogo sig om medlen; nämligen att tillvägabringa ett verkligt konstitutionelt regeringssätt, som, utan att förlama eller binda händerna på verkställande makten, ställde den ander inflytande af nationens vilja och önskningar, dels genom de inför folket ansvariga råd, hvarmed regentens person borde omgifvas, till inskränsning af den absoluta vil jans odelade herravälde, dels genem de direkta kontroller, som åsyftas med representationens andel i lagstiftning och beskattningsrätt samt granskning af de allmänra medlens förvaltning. I Vi vete alla, att derta icke står att full tändigt vinna utan en omgjutning af sjellva representationen. Men erfareuheten har tillika så tydligt visat oss, att någon verksam reform i grundlaglig v2g för närvarande icke är att hoppas, ! då det tvärtom är ingenting, som de maktegande så mycket frukta, som att styrelsen genom en sådan genemgripande reform skulle komma i något mera verkligt beroende af sjelfva folket, och maktens motstånd i detta fall kan räkna på understöd af flera korporationsintressen. Hvad är då publieistens åliggande att i det-: ta fall iakttaga? Att afbida tiden, som kan uförsätta helleberg,, och således äfven korperstioner; men att icke tillbringa den i overksamhet, emedan man icke behöfver betvifla, det ju det tjenliga ögonblicket en gång skall komma, och ingen kan veta, huru snart deita inträffar; att söka utreda sjelfva begreppen och grunderne ) för en ändamålsenlig representation på ett sätt, att allmänna tänkesättet kan hafva redan bildat sig om hvad som bör göras, när en gång något Åan göras, samt att icke försumma något tillfälle, att uträtta så mycket som möjligt för denna -ngelögeuhet; se der ett af de vigtigaste syften, på hvilket den tänkande medborgaren kan rikta sin uppmärksamhet. Men oberoende af representations-reformen och i afbidan på den rätta tidpunkten för densamma, finnas flera andra utvägar, att åtminsto ne på ett betydligt närmare håll nalkas det sökta målet af det konstitutionella samhällsskickets verkliggörande genom ;? ågra ganska enkla, msn likväl verksamma refo:mer i den organiska lagstiftningen, som endast fordra obetydliga förändringar i några grundlagsparagrafer, och således : äro i alla afseenden hvad man kallar praktiska. I samma mån, som tiden för en ny riksdag malkas, anse vi det äfven af vigt, att opiuionen om dessa reforxer kommer till mera enstämmighet, och att de på förhand äro så väl diskuterade och pröfvade, att de icke befinnas nya: för någon, hvilken kommer att rösta deröfver. Vi hafve redan antydt en del af dessa refo: mer, hvilka vi anse böra i fråmsta rummet komma i fråga. Att riksdagarne må blifva tätare och kortare än hittills; att de valda representanternes afflöning icke måbehöfva hvila på kommittenternas direkta bidrag för hvar och en serskildt, är den första punkten vi härvid anse böra betraktas. Att rådgifvarepersonalen må forbindas till en mera s0-: lidarisk ansvarighet för regeringens beslut, utan ett sådant afseeende på reservationer till protokollet, som för närvarande äger rum, och detta i sammanhang med några förändringar af konstitutions-utskottets och riksståndens inbördes firhållande till hvarandra, är en annan punkt a icke mindre vigt för folket, så vida de konsitutionella garantierna skela blifva annat än en: ilusion. Upphäfvandet af det undantag, som tryckfrihetslagen gör för statsrådsprotokollerna ifrån den allmänna rättighet, som annars äger ram att utbegära allmänna verks handlingar till trycket (utom i fråga om ministenella mål ech sådana, som statens säkerhet ferdrade att hålla hemliga) ar ändihgen ett tredje föremål, om hwars stora nytta vi äro öfvertygade, och hvars verkställbarhet vi skole söka att tydligt utveckla. Att nationen må blifva i tillfälle att närmare pröfva, så väl i hvad mån de nu nämnda reformerne äro af behofvet påkallade ech kuumna bilifva af något ve:ksamt inflytande till det allmännas båtnad, som hvilka förändringar vidare kunna erfordras i våra konstitutionella förbållanden, skall således blifva det första föremålet, hvartill vi under det kommande året skole söka att efter våra krafter bidraga. En histerik af den sednaste riksdagens verk