vårt patent af d. 1 Nov. d. å. upphäfna grundlagen af d. 26 Sept 1833 fortfore att äga giltighet och forbindande kraft. Författarne af protesten hafva i densamma förklarat, att de blott då skulle kunna vara i stånd att med verklig nytta för den studerande ungdomen ytterligare förvalta sina lärarekall vid universitetet i Göttingen, om de förblefvo trogna den ed, de förut aflagt på grundlagen af 1833, emedan deras verksamhet såsom offentlige lärare nödvändigt måste blifva utan all välsiguelse, om de i den studerande ungdomens ögon visade sig såsom män, de der dreive ett lättsinnigt gäck med simma eder. i De ifrågavarande professorerne hafva genom förklaringar af deuna beskaffenhet — vid hvil-) ka de synas helt och hållet hafva förgälit, att vi ensame åre deras herre, att tjensteden afläg-! ges ensamt och allenast it oss, och att det således äre vi ensame, som hafva rättighet att, antingen helt och hållet, eller till en del efter; skänka densamma — fullkomligen upplöst det 2 tjensteförhåliande, i hvilket de hittills stått till oss, hvaraf blott såsom en nödvändig följd kan: anses, att de entledigas från de dem anförtrodda offentliga lärarebefattningar vid univer-: site:et i Göttingen. i lar sis el oc g sk fö 9: na st tri C at ol D Dp 1r I kraft af våra heliga, oss af den Gudomhga d Försynen ålagda, pligter, kunne vi omöjligen längre tillåta män, som lifvas af dylika grund-; c satser, alt förvalta de dem uppdragna, högst 5 inflytelserika läro-embeten, emedan vi annars med skäl borde befara, att staternas grundvalar e derigenom småningom skulle helt och hållet blif7 va undergrafda, och de blifvande tjenstemännen, icke blott i vårt nke, utan äfven i andra län-; der, erhålia en sådan bildning, hvarigenom de blefve lika skadliga för både kyrka och stat. Af alla dessa skäl fisne vi oss försatte i Bengs Vv o högst bedröfliga nödvändigheten, att härmed ent; lediga hofrådet och proiessorn D:r Phil . Fr. E. 5 Dahlmann c. från den honom inom filosofiska fakulteten vid vårt universitet Göttingen uppdragna offentliga lärarebeställning. I Hannover den 11 December 1837. i Ernst August. G. V. Schele.n ; De sex andra professorer, om hvilkas förklaring till förmån for de afsatte vi nämnde i Ous! dags, hafva nu, jemie en sjunde (Gauss), begärt afsked. Ingen professor kan läsa; två hade icke inställt sina föreläsningar d. 15 Dec. ; men auditorium var i cen sinnesstämning, att ingen lektion kunde försiggå. Man förmodade. att inga akademiska iöreläsningar komme att hållas detta år. En mängd studenter, likasom lärare, hade forklarat sig beredde att lemna Göttingen. Om sättet hu.u den adress, som af en del; professorer öfverlemnades till kung Ernst i. Rothenkirchen, tillkommit, äro åtskilliga berättelser gängse. Den allmännast spridda är! den, att prorektor, jemte de 4 prolessorerne, enligt befallning, begifyit sig till Rothenkirehen. Ankomne dit, hade man frågat dem, om dej icke medförce någon adress, och på deras nekande svar sades dem, att de utan adress icke kunde erhålla eudiens. Nu hade de i sin nöd hopsmidt det äskade dokumentet, uppfyl:t af dej mest lojala tänkesätt, och hvari de desavuerade sina sju kollegers förestalluving. De erhölio då genast avdiens och blefvo på det huldrikaste sätt emottagne. I afseende på den offentlighet de sju professorernes föreställning fått, så är dess ursprung ännu icke fullkomligt bekant. Det är möjligt, alt e icke ansågo sig behöfva dölja hvad de-gjort, och derfore till någon vän utlemnat en afskrift af sin adress, hvilken genast i hundrata!s kopior flög kring landet. Man såg nemligen, att Dahlmann, redan dagen efter sedan föreställvingen afgått, emottogs af studenterne med hurrarep, och att alla de öfrige sedermera exforo dylika ovationer, som visst icke kunde vara dem välkomna. Man kan ej tadla dessa 1 hela Tyskland aktade män, för det de ej gjorde någon hemlighet af sina tänkesätt och deras yttrande; men väl måste det väcka förtrytslse, att se dem af sina fiender derföre ut skrikne som propagandister och revolutionärer. Frankrike. Det allmänna samtalsämnet är ru den nyuppteckta komplotten. Högst besynnerligt förefaller, att de cfficieilla bladen derom iskttaga en envis tystnad, och hvad de andra tidningarne hafva att berätta, måste således nästan ensamt inskränka sg till;ykten. Hvad man pi denna väg erfaviit, är följande: Hubert är blott 26 år gammal, ful och röd