Aftonbladet – 21 december 1837, sida 1

Svenska Akademiens högtidsdag i går illustre rades af Hr Friherre Berzelii inträdestal. I et enkelt, rent och manligt språk, utan fraser, u: tan jägtande efter bilder och rhetoriska prydnader, förklarade han skilnaden emellan vitterhetens och vetenskapens skrifsätt, svårigheten at tillegna sig båda, hvilket eadast varit några få förbehållet, såsom Cuvier, Göthe, Buffon, ect sin deraf följande åsigt, att en man, som egna sig åt de praktiska vetenskaperna, ej egentliger tillhörde ett vittert samfund. Under den synpunkt, att detta samfund äfven ville hafva bland sig en representant af dem, hade han emottagi kallelsen oeh tackade Akademien derför. Sir företrädares lefnad och karakter tecknade Frih. B. med lika lugna och säkra drag, hans lärdom, hans utmärkta anlag, hans förtjenster såsom pastor i Kuma, hans lätta, glada umgängessätt, hans goda, känsliga hjerta, som talaren likväl medgaf ej alltid hafva varit ledt af försigtigheten, och hvaraf de moln framkallats, som förmörkade hans sista dagar. Rosensteins stats mannaverksamhet ansåg talaren sig ej tillständigt att bedöma. Direktörens, Hr Geyers, svar, äfvensom dess inledningstal till sammankomsten, syntes oss icke rätt tillfredsställande; åtminstone visade föredraget mindre bemödande att väl höras, än tillfällets hogtidlighet fordrade och man eljest på detta rum är van att finna. Det enda stycke, Akademien haft att belöna: Luthers prestvigning, röjde en from, mild ech evangelisk anda, men förlorade, genom sin längd, en del af sin eff-kt på åhörarne. Det afband lade det ögonblick, då Luther beslöt att egna sig åt det andliga ståndet. Den vanliga minnespenningen var detta år slagen öfver vår högt förtjente lagtolkare, Stjernhböök, hvars biografi, författad af Hr Franzen, upplästes. Intressant var den underrättelse Direktören meddelade, att Akademien beslutat skicka sin