Aftonbladet – 20 december 1837, sida 1

Det ryktet, att den bekante, olycklige Grefve zonfalomreri brutit ett, vid sin deportetion, åt Österrikiska regeringen gifvet Aedersord och af dec skälet blifvit bortkörd från Frankrike, velerlågges numera på ett segrande sätt af Belyiska tidniogar, som infora den handling, hvilken både G. och de öfrige till Amerika transporterade underskrefve. Alf denna handling ses, att de fångne fått välja mellan utstående af sitt straff eler afgå till Amerika på följande vilkor: !:o att om de återkomme tll Europa och blefve häktade direkte af Österrikiska eller indivekte af någon annan regering, förbunde de sig att åter frivilligt inställa sig i sitt fängelse; 2:0 att om de välja deportation, de tillika förlora sina evila och medborgerliga rattigheter, sin rang, sina privilegier, sin rätt att förvärfva egendom, o. s v. ellt enligt Österrikiska kriminallagen. Detta protokoll underskrefvo de, utam att något vidare fordrades eller medgafs af dem. Om ett brutet löfte kan således icke vara fråga Denna åsigt har Österrikiska regeringen sjelf e:känt, genom egillaudet af sin ministers i Paris förfarande. Tyskland. Att auktoriteterna i Hamnoverska landet äro dock ingenting mindre än enhalliga i entusiesmen or den nye menarken och alls icke evilkorligt gilla shans kraftfulla förfarande, visar sig bland annat af följande förklaringar från magistratskollegium i Osnabruck och från nämnde stade äldste. Det förras adress lyder sålunda: Undertecknade medle mmar af staden Osnabräcks magistrat hafva, emedan vi erkänna oss förbundna till all skyldig lydnad mot vår nådige konung, icke tvekat att, enligt kongl. landtdrosteriets uppmaning, verkställa de till ess irställda -hyllninge-reverserna; men finna oss likväl vid denna anledning ef vårt samvete ålagda, att frimod:gt förklara, -det vi måste förbebålla .oss, att deltaga i sådana steg, som äre lagligen behöriga, for att åstadkomma statsgrundlagens erkännande, emedan vi gj kunna öfvertyga oss om de grunders riktighet, som anförts, för att bevisa dess ogiltighet och föoljakiligen icke arse oss frigiorde från den ed, kvarigenom vi besvurit grundlagen, icke blott irför H. Maj:t, utan äfven infor landet och staden. Osnabräuck den 4 Dec. 1837; (Har följa urpderskrifterna). De äldstes förklaring är ef följande innehåll: Vi undertecknade, stadens äldste, äro väl af den tanka, att den allerhögsta förordningen al den 14 Nov., som angår auktoritederna, ej kan åsyfta oss, borgerskapets författningsenliga representanter; men som likväl, af de här förefallande serskilda förhållanden, hvilka medgifva de äldste säte och stämma i magistrate-kollegle, et skäl kar härledas för verkställandet af en hyllnings-revers, och, för att öfverbufvud icke lemna någet tvifvel öfrigt, rörande våra tänkesätt, förklara vi oss väl beredda till.en sådan verkställighet, men likval under samma uttryckliga förbehåll, som finnes i magistratskollegii .ofvanstående förklaring, hvilket förbehåll vi så mycket mindre kunna neka vårt erkännande och biträde, som vi deri tillika så ett betryggande af de rättigheter, hvilka genom grundlagen blifvit förlänade staden, och hvilker grundlag vi besvurit genom en lika helig som bindande ed.v De 7 protesterande professererne äro icke suspenderade, såsom man utspridt, utan fort: fara att läsa offentligen, under stort tillopp a åhörare. Fastän de öfrige väl beqväma sig at hylla, väntas dock, att mar genast derefter i: corpore protesterar mot konstitutionens upp häfvande. Borgerskapet deremot, som drage: nytta af universitetet, ogillar alla protester oct tycker, att Göttingen icke behöfver offra sig fö Iriket i allmänhet. Man har fått de beskedlig: menniskorna att tro, det endast adeln, hvilker konungen will kufva, uppväckt detta skrik. KoInungen är konung och bör således få gör: Ihvad han behagars(!). Man ser, att ej heller I Hannover försummas deona ofta brukade ma. növer, att, då man wil kränka allas frioci rättigheter, reta den ena folkklassen mot de: andra och predika för de enfaldige om orer eller egna afsigter hos dem, som vilja sätta e bom för godtycket. Ett tyskt blad, som be rättar saken, tillägger: Jemte detta oinskränkt förtroende hyser man 1 de lägre stånden äfvei ide vidunrderligaste forhoppningar och önvsknin Igar. Den ena vill hafva strängare skråtvång iden andra fullkomlig näringsfrihet. Böndern ere a HM es La cha AA ;