Aftonbladet – 18 december 1837, sida 2

ständigheter, som likväl, då de angå en sådan notabilitet, svårligen lära kunna i öfversättning meddelas. Den nya Medusa. (Berättelse ur The New Amer. daily Adrvertiser,) Kofferdifartvget Anisoon, om 300 tons, afseglade d. 1 Mars från Batavia, destineradt till bBostom, med en laddning af peppar, kanel och rbabarber. Det hade 84 passagerare och 25 mans besättning, eller inalies 109 personer om bord. Kapten:n hade 22 gånger gjort resan mellan Amerika och Ostindien, och var en man af utmärkt erfarenhet och beslutsamhet. Vi aukrade vid Ja-a, för att intaga åtskilligt köpmansgods ech 11 nya passagerare med de-: ras hustrur, så att personalen om bord utgjorde 131 persomer. Vädret var godt, vinden god och suncheten om bord fullkomlig. Iogenung: bebådade det bedröfliga öde, som väntade oss, itvärtom lofvade allt den lyckligaste resa. iAnisoom, snäll seglare och kopparförhydt, och Jerkändt som ett lyckligt fraktfartyg i alla hamnars skeppslistor, gjorde icke mindre än 2 mil i timman. Fartyget var icke dess mindre felaktigt till konstruktionen, och man hade vid jCess återkomst från sista resan funnit sig nödsakad att låta kölhala det. I Femtonde dagen efter vår afresa hade vi redan lemnat ma:abariska kusten långt bakom oss. Ett hifugt gräl uppstod mellan några matreser om bord. Denna träta, som blott rörde en ration bräovis, med hvilken en mat:es blifvit regalerad framför dess kamrater, invecklades genom dessa sednares ohörsamhet emot befallninigarne af styrmannen, hvilken, sedan ban förgäfves försökt alla andra utvägar, måste taga sin tillflykt till hotelser. Alt tycktes dervidlugna sig, och man smickrade sig med att denna träta icke skulle hafva vidare följder. Utgången ij visade olyckligtvis, att man missräknat sig. l Morgonen derpå yppades ett nytt ämne till tvist melian styrmannen och nyssnimnde matroser. Desse sedmare, uppbragte öfver hvad de kallade styrmannens underslef, gingo så långt, att de förglömde alla disciplivens reglor, hvilka eljest på amerikanska köpmansskepp äro nästan lika strängt iaktiagna, som å krigs:artyg. Kaptenva faun sig sluiligen föranlåten att låta insätta tre af de sturskaste på 24 timmar i nedra rummet för ut. Jag kan icke afgöra om denna st änghet var rättvis eller ej; allt hvad jag kan säga är, att den hos de inspärrade matreserne väckte den bittraste hämdkönsla. Lå de en dag sednare sattes i frihet, utstötte de svåra hotelser om bämd, hvilka då icke observerades, men dem man sedermera erinrade sig. ; Åtta dagar derefur, omkring kl. 3 på morgomen, lågo slla 1 djupaste sömn, då utkiken oförmodadt tycktv sig höra ropet: phjelp, hjeip ! (I samma dgeubli ck ville han sig märka något tungt falla från däcket, utan att han iikväl, i lanseende till den starka sjögången, kunde höra något plaskande i vattnet. Då styrmannen emot i vanan icke infann sig på däcket kl. 6, sökte man honom i hans hytt, och öfverallt på fartyget, Imen fåfängt. Matrosen, som haft utkiken, erinrade sig då de tre uppstudsiga matrosernas I hotelser och det rop han hade hört om natten, !och skyndade att for kaptenen aflägga berättelse om det ena med det andra. Kaptenen beTI wiflade ej, att styrmannen blifvit offer för en af de tre matroserne begången ogernivg, och lät sluta dessa i fjettrar uti kölrummet, för att vid Anisoons framkomst öfverlemna dem åt lagarna. Atta dagar förflöto åter utan att något märkligt passerade. Uppskrämde af styrmannens oJbeslig öde, förenade vi oss i brinnande önskI ningar, alt vår resa måtte fulländas utan någon ny olycka; vi förutsågo icke, att det värsta återstod. Den 3 April, mellan 2 och 3 på mori gonen , skallade plötsligen det rysligaste rop, som kan höras på ett fartyg, sväfvande 600 -i mil från civiliseradt land, ropet : ,elden är lös!n cagen man inser latt visten at ett sadanl io troende.n Samma författare anför en mängd andra omI ett ögonblick råkade allt i oordning och Hörvi irring. Män och qvinnor kastade sig ur I sina kojer och trängdes sanslöst vid luckor-jnas trappor. Alla vile upp på däcket, liksom om äåsynen af himmelen hade kunnat rädda dem Ifrån den fara, som hotade. Kaptenen, som bi; i behöll köld och öfverläggning, fann det icke