Aftonbladet – 14 december 1837, sida 2

3 I Pg RN a ee altid med bibehållande af en ) ömhet, som mnalujs! rens outplånliga lag och behofvet for hans eget!ä bjerta föreskrifva henom, utan också dertol re, att de af honom erhålla alta sina behoflj uppfyllda, att han sträfvar för deras underhåll li ech forikomst, eller med ett ord, att han är allt a för dem. S I staten deremot existerar icke ett enda afif dessa förhållanden, utan i de flesta fall alldeles! motsatta. I stället att familjen lefver och bor! tillsammars, äro de serskilda medlemmarna af staten vidt kringspridda; famijen har ett enda gemensamt, samhället deremot består af en mängd stridiga intressen. Fadren i familjen delar samma vilkor som de öfriga, då det deremot i den r monarkiska staten anses för en hufvudssk att!) dess öfverbufvud skall vara uti makt, timhga! företräden och yttre glans upphöjd på så långt! afstånd som möjligt öfver unsersåtarne. Då fa-! mi!jefadren personligen kan tillse hela förvalt-! ningen af hushållet och hålla kand öiver hvad barnen företaga, kan deremet en monark för sin person endast medelbart erfara, hvad folket tänker, känuver och handlar. Då inom fsmiljen det är fadren som arbetar för barnen och underhåller dem, så är det i staten tvertom folket, som underhåller regenten, och af hvilket hans existems är beroende. r Men härtill kommer ännu en omständighet, sem kanske är den hufvudsakhgaste afalla. Detl: är egentligen under barnens uppväxande och uppfostran, medan de ännu icke äro i stånd att I råda och bhjelpa sig sjelfva, som familjebandet existerar i hela sin styrka. I smma mån som sönerne blifva fullväxte, kunna tänka och hsndJa för sig sjelfva, samt utgå ur fadershuset åt olika håll i det allmänna ech döttrarna blifva bortgifta, lossas och utvidgas småningom detta band, och det finnes otaliga och dagliga exem(pel att de fäder, som vilja äfven efter denna period öfva samma auktoritet och välde öfver de fullvuxna, i förstånd mognade barnen, som tillförene, sällan lyckas att bibehålla det goda förståndet och deras tillgifvenhet lika senn, som tillförene. Men i samhället, åtminstene i hvarje sådant, som skall kuppa på något sätt kallas fritt, äre medborgarne icke att anse såsom små eller omyndiga barn, hvilka måste styras af em I suverän fadersvilja, utan såsom redan utbilIdade, förståndiga och sjelfständiga varelser; ty vid den förra förutsättningen skule naturligtzis all beslutanderätt, icke blett öfver samhällets gemenssmma angelägenheter, utan äfven öfver I individernas enskilda, tillhöra fadren; all egenidom skulle då vara monsrkens, och barnen: I folket, endast hafva ratt till hvad han bebagade tilldela dem. Ingenting kan således, i vårtanka, vara på en gång falskare och orimligare, än hela denna Vjemförelse, som de hängifne framställa till stöd för sina satser, och för en intolerans, hvilken gått så långt, som man uu sett i Upsala Korrespondenten, att de till och med viga anklaga den, som vill framställa lagen såsom den trätta och hufvudsakliga grunden för förhållandet , mellan folket och regenten, såsom en skadlig , medborgare, den der vill undergräfva samhället. Om desse blinde ifrare litet närmare tånkte på saken, och försökte att tillämpa sin egen 1 sats till samhällets serskilda delar och deras behof, skulle de likväl genast nödgas inse, huru hela deras luftslott skulle ramla. — Sjelfva förnuftet säger, att ju större antal menvniskor lefva tillsammans under en gemensam styrelse, desto olyckligare vore det, om det helas bestånd skulle hvila på förtroendet eller hängifvenheten till en enda person, såvida denne icke är en Gud, utan en svag dödlig, med passioner såsom andra dödlige, och mer än någon annan omgilven af frestelser och försök att misIHeda honom. Alla tiders historia och erfarenhet bekräftar dessutom , att det ligger i na5ituren af all makt, som koncentreras hos en en2 da öfver många, icke blott temporärt utan för lifstiden, att söka göra sig så mycket oberoenPide af inblandningen utaf dessas vilja, och att talltid missbruken oeh begäret tull godtycke ofverhufvud varit större i samma mån, som maktens utöfning varit oförbindrad af lagliga band elter kontroller, och af folkets deltagande i lagel stiftningen. Detta hindrar icke, att det är just li de mest despotiska stater som det religiösa devouementet i synnerhet framställes såsom den Nl rätta grundvalen för samhällets bestånd; men isl den minsta uppmärksamhet visar tydhgt, att en DE PO a ET nr ss NN FM tt n