Aftonbladet – 13 december 1837, sida 2

hemlighet — ett fragment. Snillen tycka alltid om fragmenter; ja, vanligtvis bestå deras middag i qvällsvard af sådana. Hade han kallat artikeln många fragmenter, i stället för ett, så hade det varit sanningen närmare, ty ham började med en bit af ett moraliskt försök, lappade ofvanpå det ett stycke af sin tragedi, kastade derpå in litet kryddor af politik, lät på politiken följa en del af sin komedi, en liten bit af farsen, och slöt med gift ech dolkar. Det var ganska riktigt en historia em en hemlighet, ty ingen menniska begrep den. Den hade lika många leder som OConneils svans, och hängde lika litet tillsammans som de. Kl. 4 om morgomen var Hr Shuffleten Popes historia färdig, och han gick skälfvande af köld till sängs, men kunde icke sofva. Han vände sig till höger — omsider,, tänkte han, nyvilia de göra mig rättvisa,, och derpå vände han sig till venster. De erkänna mina talanger, ech nu göra de mig anbud. Ännu har jag en bana full af ära och lycka framför mig, På detta sätt kastade Hr Shuffleton Pope sin kropp af och an i sängen, under det hans sinne kastades af och an på ett haf af ovisshet. Han tänkte på sina gryende utsigter ända tills dagen grytt; och under det han rakade sig, kom han ull det beslutet, att öfverge farmen och Lovisa, och skar sig, hvilket han icke beslutit. Med sin historia om en hemlighet på fickan for Shuffleton Pope sin kes på samina hemligbetsfulla sätt, som han gjort förra gången. Han kom ti!l Londen, aflefvererade sin artikel hos förläggaren, och begaf sig till sitt gamla qvarter. Ett par dagar derefter annonserades magasinet med de artiklar det skulle i:nehålla för nästa månad, ech främst på fsrteckningen stod: niHistorien om en hemlighet — fragment af Shuffleton Pope, Esquiren Den här gången hade icke utgifvarer strukit ut någonting, artikeln stod der i sin fulla längd. ty utgifvaren önskade, att allmänheten skulle blifva fullkomligt bekant med Hr Shuffieton Popes anspråk på d:ss beundran. Hr Shuffleten Pope läste och återläste sin historia otaliga gånger. Det fanns ingen annan, som stod ut med att göra det första. Han b-sökte förläggaren, fick sina penningar, men då han helt stolt tillkännagaf, att han skulle vara hågad lemna ännu en artikel emet samma vilkor, så gaf förläggaren helt blygsamt em vink om, att han iugenting vidare ville ha. Vi måste nu gå förbi trenne år, under hvilken tid vår hjel:e sträfvade. och ju mer kan sträfvade, ju mer bef han invecklai i fattigdomens nät. I början lyekad:s det honom att få skrifva en och annan artikel för de andra magasinerna, emedan hans mamn blifvit så utbasunadt af den andra magasins-förläggaren; men soart brast bubblan, och Hr Shbuff-tom Pope gick nedför, det ena steget efter det andra, till dess han var på nedersta trappsteget af Gradus ad Parnassum. I trasor och utfattig, med blott en half penny i fickan, vände han ännu en gång sitt ansigte från London, och anlände till fets till Södra Cobley. Under alla de trenne åren hade han icke skrifvit ett ord till sin farbror; han blygdes för att göra det; men under tiden hade han åter ätit upp sin lilla farm, och denna gången hade icke Hr Shuffletom trädt emellan för att rädda den. Vi måste här berätta hurusom Lovisa, sedan on mer än ett år begråtit sin t-olese trolofvale, på Hr Shuffetons föreställningar och oöfveralad af honom, gaf sin hand åt en upg vacer man, som hade mycken lust för landtbruk, ch var till alla delar en ganska skicklig peron. Han hade blott ett fel, hvilket icke uppäicktes förrän det var för sent: han hade nemgen ett högst opålithgt minne; med ett ord, an hade helt och hållet förgätit, då han gifte ig med Lovisa, att ham hade tvenne hustrur nnu i lifvet. En vacker dag, straxt efter sean det andra barnet var födt, anländs åtskillia pretendenter, ganska oväntadt, åtminstone för Ir Shuffetoen och Lovisa. Först gjorde tvenne inga qvinnor ansprik på den gifte — sed-rmera venne kenstaplar från serskilta församlingar, erpå lagen, och slutligen galgen. Hufvudsumvan af alla dessa serskilta anspråk blef, att ovisa, invan hon visste ordet af, fann sig va2 en hustru utan man, med tvenne illegitima arn. Då vår hjelte kom hem till sin farbrer, glöme den beskedlige gubben huru illa han handlat mot henom och hans barn, och såg blott hans rmod och hans trasor.