Aftonbladet – 9 december 1837, sida 1

cessions-ordning, är mågom fråga. Så kallade shyllningsreverser äro kringskickade till alls chefer, för att återsändas med alla deras underlydandes underskrifter. I missivet nämnes väl i förbigående ett ord om vrikets väl, j-mte konungens rättigheter; formuläret till reversen talar dock endast om dessa. Universitets-kuratorium har svarat professorerna, att deras protest icke kunde mottagas; och med detsamma skola de hafva fått sig den nya trohetseden förelagd, med antydan att skrifva under eller gå från tjensterna. Att detta blifver em nästan oersättlig förlust för akademien, bekymrar naturhgtvis icke kuratorium. — Stadsdomstolen i Göttingen har hos magistraten begärt en plenar-session, för att disku!era frågan om en protest. Magistraten lärer icke hafva hört på det örat; men domstolen säges dock för egen del ämna protestera. Annu större uppseesde har den berättelse väckt, att öfver-appellationsrätten i Cette äfven förklarat sig mot det faderliga patentet, äfvensom att hertigarne af Sussex och Cambridge ämna förklara sig för 1833 års konstitution. Denna berättelse tyckes bekräfta sig. Det mycket ömskrifna faderliga löftet om eftergift af 100,000 Thaler på skatterna lärer, vid närmare besinning, upplösa sig uti toma ord. Allmänheten hurrade, eller åtminstone var meningen, att hon skulle hurra, åt den utlofvade nåden; men näsorna förlängas något, då man fått tid att eftertänka, hvad den rätteligen innebär. Ifrån d. 4 Juli 1838 skall den utlofvade lindringen i skattebördorna taga sin början; och blott till den dagen äro skatter beviljade af den enda makt, som ar behörig att bevilja dem: Folket begynner äfven inse, att om en obehörig makt får cfterskänka skatter, så leder hon sig snart till rättighet att öka dem. Före den 1 Juli 1838 bör i alla händelser således den beskattande statsmakten sammankallas. Afven om detta, enligt patentet af d. 1 Nov., skulle ske på den äldre statsförfattningens grunder, är man icke fullt säker att få ständerna så medgörliga, som man önskar, så vida icke äfven den skall våldföras ech de förbättringar förstöras, som utur den sjelf utvecklat sig, äfven innan 1833 års konstitution infördes. Läsaren torde vara intresserad af en kort framställning af representationens sammansättning enligt nämnde (1819 års) konstitution. Städernes deputerade valdes af magistraterna; flera städer, som sedermera fått egna deputerade, voro då sammanslagae med andra om en de puterad; endast i Ostfriesland, Osnabriick och Bremisba Marschländerna voro bönderne tillbörligen representerade, och från de öfriga provinserna hade de blott sex ombud. BRepresentanternes aflöning utbetaltes icke af statskassan, utan af kommittenterna. Allmänna rösten hade imedlertid så kraftigt uttalat sig mot denna sakernas ordning, att de flesta bristerne voro afhjelpte, innan fjerde riksdagen sammanträdde, ehuru denne ännu kallades enligt 1519 års srundlag. Deputerade fingo sina arfvoden utur statskassan; städernes ombud valdes af vakollesier, hvaruti magistraterne utgjorde blott en treljedel och borgerskapet två. Bönderne i de rovinser (Calenberg , Grubenhagen , Linevurg med flere), som enligt den gamla or sanisationen blott sinde sex ombud tillsamnan, voro redan 1832 representerade af elfra ombud. Detta allt blef af 1833 års grundag icke blott bekräftadt, utan ytterlgare tillommo fem nya röster för städerna och åtta fö: vönderna. Då nu Ständerne sammankomma, kall man då kunna genomdrifva, att fem depuerade för städerna och åtta (eller rätteligen nit on) för Bondeståndet alldeles bortfalla? Skall olket låta beröfva sig sina ombud? Eller skall nan, för att icke göra sig ovänner, nödgas gifa efier i denna del? Och i sådant fall, huru an man förutse valens gång, eller tro, att en nnan anda skall blifva rådande än den, som sjorde sig gällande åren 1831, 1832 och 1833? )ch när redan den tiden många saker icke alls ch många endast med yttersta svårighet kunde senomdrifvas, hvad skall man nu kunna vinna, är nödvändigheten af lagliga garantier visas så ydligen genom färsk erfarenhet? Tyskland. Från Nassau har nyligen afgått en koloni af 0 vingårdsmän, som ämna sg till Nya Södra Vales, för att der plantera Cap-drufvor. Enl vajor Mac-Arthur, son af den namnkunvie öfverste Arthur, som der införde fiårafveln,