Aftonbladet – 6 december 1837, sida 3

HySKa SLYyE CSC; Jag SKall IlOrKlara Kila mot ne: la populationen; jag skall förstöra alla dess skepp: jag skall utrota alla de vildarna., — — — n Prof på menniskokroppens firmåga att uppehålla lifvet utan luft och näring. Från Bancoorah i Ostindien berättas en händelse, som skulle synas löjlig, om icke en ansedd man, som sjelf öfvervarit den, meddelat bekräftelse derå. E-gelske fåltmätningsoflicern, löjtn. A. H. Beileau, kommenderad på den stora trigonemetriska undersökningen å nämnde ort, har till Hr H. M. Tweddel skrifvit eit bref, -Isom engelska blad anfera, och som lyder så: OO V Jag har just nu varit vittne till en besynnerlig sak, hvarom jag hört talas, men som jag icke förut nämnt, emedan man ännu icke sett slutet derpå. I dag på morgonen blef en menniska, som en månads tid legat begrafven nära vårt läger, lefvande uppgrafven, i närvaro af j Esur Lal, en af furstens af Jaisulmer ministrar, som för en månad sedan lät begrafva denna oj vanliga menniska med dess eget samtycke. Det är jen Indian af ungefär 30 års ålder, som reser omkring landet och brukar låta begrafva sig, för veckor eller månader, af hvar och en, som vill betala henom hederligt derför. Man påstår, att karlen genom lång vana förvärfvat kensten att hålla andan genom att tillstånga munnen och täppa näsborrarnas inre öppningar med tungån. I några dagar före sin begrafning afhåller han sig från stadig föda, för atticke besväras af magens förråder, under det ham är instängd i sin trånga graf. Han insys i em påse af kläde, och grafven rappas med kalk och klädes med väf, på det de hvita myrorna och andra insekter icke må oroa honom. I Jaisulmer begrafdes han inom en liten stenbyggnad. Uti golfvet var en öppning, tre fet lång, två och en half fot bred ech ungefär tra fot djup; och der nedsattes han i sittande ställning, insydd i sin svepning, med fötterna uppdragna mot magen) ech händerna på bröstet. Två tunga stenmhällar, sex ot långa och flera tum tjocka samt: breda neg att betäcka öppningen till grafvem, så att ham icke kunde komma ut, lades ofvanpå, hvarefter, som jag tror, något jord skyfflades ofvanpå alltsamman, för att jemna och täta grafven. Ingången till huset igenmurades äfven, och vakt utställdes rundt omkring, för att se; till, det intet bedrägeri ägde rum. Efter fullt. en månads förlepp, som var i dag på morgonen, bröts dem igenmurade dörren, den begrafne mannen uppgräfdes och svepningen uppsprättades. Han var fullkomligt sanslös, ögenen tillslutna, händerna hepknutna och kraftlösa, magen mycket hopkrumpen och tänderna så fast hopbitna, att munnen måste öppnas med : ett jern-instrument, för att kunna få litet vat-; ten ned i strupen. Småningom återfick han sansen och bruket af sina lemmar; och då vi komme dit, satt han, understödd af två karlar, och samtalade med oss, i en låg, svag ton, sägande, att vi kunde få begrafva honem åter för I ett år, om vi ville. — Några engelska efficerare, för hvilka han först omtalade sin förI måga att lefva begrafven, skrattade åt ho-l nom, såsom en badragare; men en löjtnant : Macnaghten satte honom på prof, genom att ? tretton dagar hänga upp honom i en träkista; detta tycker han mera om, än att begrafvas i jorden, dels emedan man beständigt kan se den taket hängande kistan, dels emedan de hvita myrorna och andra insekter då lättsre kunna atestängas från hans sanslösa kropp. Hans förmåga att fasta måste vara underbar; och håret växer icke under den tid han ligger begraf-!4 ven. Jag är öfvertygad, att intet bedrägeri äger rum, och att det verkhgen tillgår så, som jag nämnt. Brefskrifvaren trodde, att mannen slagit sig på en Fakirs lefnad. Sex eller sju ginger hale ban varit begrafven; men det var obekant, om det någon gång varat öfver en månad. Hr B. visste icke, när och hur han upptäckt enna sin egenskap, eller när han begynte försöka konsten. Hr B. kom till stället ungefär en qvart, sedan uppgrälningen försiggått och undersökte då sjelf grafvens storlek m. m. Mannen hade sju dagar före begrafningen lefvat blott af mjölk, så att lifvet uppehölls, men de afsöndrande organerna icke sysselsattes, Han hyste stor fruktan for de hvita myrorna. Då han begynner förtära föda efter sin befrielse, är han mycket ängslig, innan han får se, om ake magen och inelfvorna äro skadade. j j 4 J j j g I — --—-—-——KKÄLe— dr OO