Aftonbladet – 6 december 1837, sida 3

Lä Lå Kapten Goode inför Queens Bench, för an fallet på Drottning Victoria. Det är redan berättadt om den förolämpning Drottningen af England lidit af en tokig f. d kapten Goode. Den 18 Nov. inställdes der stackars karlen inför Queens Bench. Han stoc j med hatten på hufvudet; och då han anmamwa Ides alt afiaga den, tryckte han den blott djuI pare ned otver öronen och svarade stolt: njag behåller min hatt på mig., Då under eden förestafvande för domstolens ledamöter, Urottning Victoria kom att nämnas, utropade der anklagade hastigt: Hom har usurperat tronen. I Han sade: ndenna domstol är icke laglig; men ljag förklarar den kompetent. Under det ne: Itarien uppläser anklagelsen, anmanar ofverdoI maren, Lord Denman, den anklagade att aftaga hatten. — Goode: My Lord, jag kan icke göra det, utan att afsäga mig mina anspråk på Englands tron. — Denman: Edra anspråk äro icke giluga. Goode ställde sig då midt framföre notarien och ropade med stark röst: jag säger er, alt denna qvinna usurperat tronen. Jag erkänner, a.t jag är brottslig, men förklarar demstolen kompeteut. Sedan anklagelsen var uppläst, yrkade Attorney General, att-undersökas måtte, hu:uvida den arma menniskan vore vid sina siunen. Öfverdomaren förordnade, att en jury måtte sättas, för att undersöka detta, enligt de för sådana fall existerande lagar, dem den anklagade dock sade sig aldrig vilja erkänna. Sedan juryn aflagt eden, ropade Goede: ,Hvarföre domen J mig icke genast för hogförräderi ? — Attorney General utvecklade derpå, att det ohyggliga språk, som den anklagade fört mot Drottuingen, tycktes bevisa, uet han vore galen. Funne jury förhållandet sådant, så berättigade lagarna att instänga den olycklige, för att hindra förnyandet af dylika upp traden. Attorney General berättade, att kapten Gvode flera år tjenat vid 10:de regementet och alltid uppfört sig väl; att han gjort en resa till Medelhatvet; att han lemnat tjensten 1834; att han i September 1836 begynt förråda rubbadt förstånd och inbilla tig, det han vore son af Georg IV och ägde rättighet till tronen. Endest ett viune framkallades, neml. Hr Henry Goode, den anklagades bror och officer vid samma regemente; han var mycket upprörd och vid hvars åsyn den anklagade skrek: Eho som vågar trakta efter Konungens af England lif, skall varda hängd och steglad. Han ville icke erkanna vittnet för sin bror, utan hade vid ett besök, som denne i Okt. månad gjorde honom, frågat, huru nära han (brodren) trodde sig vara med den anklagade, och sagt: Ni är officer i min tjenst, och jag är konung i England., — Den anklagade: Ni är på grafvens brädd.n — Vittnet hade velat besöka honom ännu en gång, men ej fått audiens, utan den inbillade konungen hade tagit sin hatt och gått ut. En gång sedermera hade vittnet mött honom på terget, men sedan aldrig träffat honom. Bröderne hade förr alltid varit goda vänner. Juryn vekade icke ett ögonblick att förklara den anklagade för vansinnig. Goode blef då mycket upprörd och sade: Sag förklarar domstolen, att jag är et Engelska kungliga huset. Jag skall bege mig till Windsor; jag! skall nedstiga i grafhvalfven; jag skall förstöra: alla grafvårdar och vröka ut de der inneslutne ben. Jag skall låta hänga och uppskära alla dem, som förrådt mig, framför allt Ryska och Holländska ambassadörerna. Här inför sjelfva Kings-Bench förklarar jag, att domstolen konspirerat mot mig. — Sedan denna utgjutelse af elakt lynne var slut och den dömde utfördes, för att beledsagas till sitt förvaringsrum, återtog ham dock sitt mildare lynne och smålog. — Han hade under hela sessionen vidhållit, att han vore Kune Johan IT Han hade wvttrat