Aftonbladet – 4 december 1837, sida 1

borta i Amerika en gammal okänd slägting til mig en vacker dag lade sig att dö och i arf öfverläte mig en rund förmögenhet af så och si många miljoner, jag skulle ställa till litet bättre än salig gubben Filen och taga mera mått och sleg, att de sköna Punden Sterling icke måtte såder, liksom den till ett visset löf förvandlade penningen i Notre Dame, snöpligen torka ir till motsvarande fattiga Svenska Riksdalrar. Jag skulle laga så, att de i goda växlar, väl, mycket väl kuverterade och adresserade direkte til mig, sålunda genast komme min ringa person tillhanda utan att genomgå andra, tredje, fjerde mans högoch respektive händer, såsom de skrifves i annonsstil. Man kan verkligen aldrig vara nog försigtig i affärer af detta slag. Hvad Filenska arfvet och donationerna i allmänhet beträffar, återkommer man här till den gamla sanningen, att det ges hemligheter, om hvilka icke vår filosofi kan dömma, hemligheter, i hvilka det vore en djerfhet utan like att våga en mera närgången blick, och från hvilka det först i tidernas längd må vara tillåtet att lyfta en flik af den täta slöjan. Filenska affären är en sådan hemlighet. Förhållandet med höstackarna och Tvätterskorna vid Wosnesensk är det likaledes; frågan om de elfva kanonsluparna och mågras af desamma sednaste öden tillhöra äfvenså till en del denna kategori. Man skulle dit kunna föra äfven förhållandet med verkliga betydelsen af den famösa kyss, som en viss hög person längst uppe på Drottninggatau krökt sin gamla rygg för att få gifva åt den af ofvan anförda kassas revisorer, som just egentligen bragt frågan om Filenska donationerna på tapeten, ehuru den korta tiden icke sedan tillät honom att bidare exploittra detta intressanta ämg. . i f po 00 me