Aftonbladet – 2 december 1837, sida 2

RR Rn a vd 2 es denna fredliga hållning, sem man nästan icke träffar annorstädes än i Tyskland, försedde med god aptit för öfrigt, såsom mängden af deras landsmän. Jag sökte öppna ett samtal med föremålet för min nyfikenhet. Korta och afbrutna svar var allt hvad jag på en längre tid kunde erhålla, men då mannen, efter att ha druckit, och i synnerhet ätit, mer än någon af de öfrige gästerne, omsider kände först aptiten stillad, lade han med beslutsamhet sin knif och gaffel på talriken ; hans ögen fäste sig på mig med en så ihärdig djerfhet, att jag, i trots af hans förmodade värdighet, nästan kände mig böjd att gifva honom en litem tillrättavisning för hans näsvishet. Hos denne man fanns imedlertid någonting så bizarrt och eget, alt jag, snart sagdt mot min vi!ja, förblef tyst oeh stilla. Nej,, sade han slutligen, men utan att bortvända sin blick, ,nej, jag märker icke hos er något annat oroande symptom; men, för Guds skull, min herre, att icke förtära en så präktig måltid, att tala om ledsamma saker, när Ni har framför Er en så loekande anrättaing, det är i sanning ett oroande tecken. Jag har inlegerat flere i N:o 4, som icke ens gjort så mycket.n ,Hvad betyder ert numro 47? sade jag; och hvad menar ni med det? Det vill säga, att jag har låtit gifva dem fyra saker: en cell med tjocka murar, gallerfönster, samt vatten och bröd.n Huru!, ropade jag, att tala under aftonmåltiden, är det då ett brott i Saltzburg, och är det nog här i landet, för att låta skicka en hederlig man i fängelse ?, nFängelse!, sade den lille mannen, i det han drog på axlarne, ahvem talar om sådant?, Jag förstod häraf blott en sak, nemligen att den karlen tycktes göra narr af mig; och jag hade verkligen för afsigt att kasta honom i eldbrasan, när vår hederlige värd kom emellan med den försäkran, att den värdige herrn icke velat förolämpa mig, att det tvärtom var han, som hade skäl att amse sig förorättad, då han sig sig tagen för em fångvaktare. Imedlertid, tillade värden, har han under lås och nyckel mer än en gensträfvig karakter.n Allt detta var icke neg tydligt, men jag beslöt likväl att hafva tålamod. Låt mig sluta min aftonmåltid., sade den lille gubben, i det han återtog sin knif och gaffel, och då hoppas jag, att ni skall i mig finna en ged kamrat, men. .. han slutade icke meningen. Vi roade oss så godt vi kunde; vi talade om allehanda saker, under väntan på timman att gå till sängs; men jag tillstår, att min vrede lugnades, när jag såg vår bordskamrat till alla de!ar hålla ord. Ingentg var snillrikare och originellare, än hans konversation. Samtalet föll sluthgen på öfvermaturliga väsenden, och ville jag begifva mig till sängs, när jag märkte att vi voro omgifne af ett ganska talrikt sällskap, som med spända öron och gapande mun hörde, under synbar förfäran, på alla de historier om spöken och gengångare, som det roade den lilla gubben att berätta. Den der karlen,, sade jag för mig sjelf, har sitt nöje i att förskräcka andra. Han var näsa att låta inspärra mig, för det jag talade medan jag åt, och nu roar han sig med att förvirra hufvudet på det här fattiga folket med sina fantastiska sagor. Hvad är hans afsigt? Mina herrar,, fortfor talaren med en docerande ton, det är blott narrar, som icke tro på djefvulen eller trollkarlar. Sådanas tillvarelse kan visserligen icke bevisas, och det är trohgen af det skälet, som de såkallade starka själarna ovilkor.igen neka att tro derpå, liksom man behöfde se, höra el!er ta i dem, för att tro på verkligheten af deras tillvaro. Mine herrar, denna verlden är icke sammansatt endast af ost och ler; här finnas andra varelser än de synliga och kännbara, till och med största delen af naturen består af immateriella väsenden, Hvad mig angår, så behöfver jag icke ha det handgripliga beviset på någon saks tillvaro, för att tro derpå.n Jag ber om förlåtelse, min herre,, sade en af gisterne, allt det der kan vara mycket rätt, men skulle tjena till ingenting inför en domstol, i symmerhet i en brottmålsfråga. Man måste der preducera fnllständiga bevis; i annat fall, . . .n nMen, min beskedlige vän, hvem talar då till er om fraktsedlar, om försändning af socker, papper o. s. v. Fy då! ni förstår mig alls