Aftonbladet – 30 november 1837, sida 2

dem, hvilka anmält sig som sökande, hvaremot för detta fall hvarken är föreskrifvet eller rimligen kan iaktagas någon tillfrågan eller anmälan om afsägelse, det iir Krigstiskalen också icke påstått; och följaktligen tillhörde mig icke, vid det klandrade underdåniga förslagets ingilvande, någon iakttagelse i afseende på Hr Kaptenen Arrhenius, sedan han återtagit sin ansökning om transporten, och sålunda icke vidare var att anse såsom sökande. Då KrigsfiskalsEmbetet slutligen hunnit till 3:dje eller sista punkten af Hr Kaptenen Arrhenii klagoskrift, angående den af mig Hr Kaptenen gifna töreskriften, att, efter flyttningen inom det Kompagni, der han var anställd, icke begilva sig utom detta Kompagnis stånd, såvida han icke var kommenderad eller permitterad, eller begagnade semester, får man af detta Embete höra den märkliga lären: att, ehuru 15 1 Kap. i 3:dje Delen at Tjenstgöringsheglementet, innehåller, att Öfverste och KegementsChef, samt hvar och en af staben bör vistas på sitt boställe eller inom Regementets stånd, och KompagniOfficer inom Kompagniets, lärer detta stadgande icke böra utsträckas derhän, att Chefen för ett Regemente sjelt ej finge på några dagar besöka granskapet utom RKRegementets stånd, eller att Ofheer icke ägde, utan erhållen skriftlig permission:rFesolution af RegementsChefen, vistas någon kort tid utom Kompagniet, vid andra tilltällen, än då han är permitterad eller åtnjuter semester: att Kongl. Krigs-artiklarne föreskrifva väl uti 14 4 10 Kap., att indeldt manskap, som är på roten och vill färdas utom Regementets stånd, skall dertill hafva Regementsbefälhafvares permission, men något stadgande för Oflicerare, att då de, såsom nu med Kapten Arrhenius inträffat, icke jinnehafva befäl, ech i fredlig tid icke äro stadde i aktiv tjenstgöring, skulle vara betagne friheten, att utom RegementsChefens skriftliga permission, inom Regementets stånd få besoka granskapet at det Kompagni, der de äro placerade, företinnes hvarken i Kongl. Krigs-artiklarne, Reglementen eller andra författningar, och att en väsentlig skilnad måste vara emellan skyldigheten att bo inom Kumpagniet, och att sakna rättigheten att blott på några timmar besöka dess granskap. Det torde törevitas mig, att jag ökat vidlyftigheten af min förklaring genom det punktliga upprepandet af Hr Knrigsfiskalens ordalag; men jag har trott, att någun uteslutning deraf icke var tillbörlig, då jag nu utbeder mig att få ställa fr Krigsfiskalens yttvande i bredd med Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelso å TjenstgöringsReglementet, så lydande : Kengl. Maj:t har i Nåder för godt funnit, att antaga och fastställ: ett förnyadt TjenstgöringsReglemente pför Dess Arme, och detsamma härmedelst genom: trycket låta kunnigt göra, med befallning till veder— börande, att detta Keglemente vid alla tillfällen på det nogaste efterkomma och verkställa, utan attt derutinnan göra några förändringar, tillägg eller uttydningar, som emot dess bokstefliga innehåll äro stridande. Om Hr Krigsfiskalens argumenter jemföras med detta Kongl. Maj:ts Nådiga påbud, torde synas som om ingen vidare forklaring deröfver erfordrades. Då den af Mr Krigstiskalen åberopade och temmeligen ordagrant upprepade 14 4 Kap. i 3:dje Delen af TjenstgöringsReglementet föreskrifver, att KompagniOfficer bör vistas inom Kompegniet, måtte derigenom vara gifvet det mest bestämda förbud för honum att vistas på annan ort, såvida hvarje Ölverträ, dande at kompagni-gränsen är ett afvikande från föreskriften, likasom t. ex. då, genom 14 Kap. 54 f at KrigsArtiklarne, det är Kvuigsfiskal ålagdt: att tillse vatt inom krigsmakten, lydnad och sträng subordination underhålles, att KrigsArtiklarne, Reglementen, Instruktioner, Ordres och Befallningar efterlefvas, det derigenom måtte vara Krigshskal förbudet, att föra en embetstalan i alideles motsatt riktning. Den af Hr Krigstiskalen anmärkta skilnaden emellan att bo inom , ompagniet och att sakna rättighet att blott på några timmar besöka des: granskap, är visserligen, som Hr Krigsfiskalen yttrar sig, väsentlig, men denna distinktion förlorar all tillämplighet på förevarande ämne, då men läser den åberopade tföreskiiften, som icke handlar om Ollicers bostad, utan endast och allenast bestämmer hvar han skall vistas. Hvad Hr Krigsfiskalen menar med det från Hr Kaptenen Arrhenii skrifter lånade uttrycket: icke aktiv tjenstgöring, her jag något svårt att fatta, och jag torde få spsra mig mödan med vidare undersökring derom, sedan jeg öfvertygat mig, att det icke igenfinnes i KrigsAtiklar eiler Reglementen. Der förekommer, i es på det ämne, som här är för handen, ingen a 1 ven distinktion, än tjenstgörande och tjenstfrie. De förre måste iskttaga alla i afseende på tjenstgöringen gällande föreskrifter, utan den ringaste prutningsmån, vare sig ock endast för dag eller timme, och en blott ölver klockslaget fördröjd verkställighet af ordres, är genom uttrycklig lag belagd med extra judiciel bestraffning, enligt hvad jag lör modar, att Herr Krigsfiskalen har sig bekant. Den, sem som för tillfället icke har något bestömdt tjenstebestyr, måste dock hålla sig färdig å den föreskrifna vistelseorten att emottaga ordres, som kunna meddelas honom och ofta äro af den bes! fienhet, att ärendets vigt icke medgifver det uppehå!l, som kun— da vara en följd af hans aflzgsnsande, hvilket både till tid och ort kan like väl tänkasfobegränsadt, somn inskränkt till stationens grannskp, på några dagar el— ler timmar, om herr Krigsfiskalens jemkningsmeiodl får göras gällande. I anledning af Herr Kaptenen Arrhenii klagan öfver mina föreskrifter i afseende rå hans permittering,, innehåller väl Herr Krigsfiskalens memo ial icke nå— gon aumärkning, vidare än genom yitrandet, att onn den priacip vore antaglig, som grundiagt så väl förbudet för Herr Kaptenen att bevifva sig utom kompaniets stånd, som för tjenstgörande majoren att permittera bemälte kapten, så larer denna princip bordt allmänt användar frr cemtaleca bamnean Mas ara vid